Sjukskriven med funderingar

Träffade farbror doktorn igår och det blev fortsatt sjukskrivning, fram tills mammaledigheten börjar (29.9). Känns enormt skönt. Är förutom att jag har den vanliga värken fruktansvärt trött, vilket kan bero på lågt hb. Var hos mödrarådgivningen idag och allt var ok utom just hb-värdet. Äter järntabletter sedan två veckor men det hjälper tydligen inte riktigt.

Här hemma märks understimulansen av hundarna – de ryker ihop nu som då. Och tro nu inte att det är herrarna i huset som slåss, nej då, det är Lovis som är inblandad med än den ena, än den andra. Igår kväll rök Viggo och Lovis ihop i hönshuset om hönsmaten *suck* (hönsen flög åt alla håll), och idag ute om en pipboll. Ratkus är inte sen att haka på och jag får gå in och bryta. Däremellan är det no hard feelings, vilket i och för sig är skönt, men varför bråka överhuvudtaget?!

Ikväll tog jag bilen ut till skogen igen och gick och strövade. Jag känner mig som Leif GW Persson med stora magen i gummistövlar, jeans, fleece och väst 😉
Min kropp mår märkligt nog bättre av att gå i skog och mark än av att gå på slätt hårt underlag. Men jeeezez vad jag har tappat kondition… huga! Tänk så konstig naturen är, här står man inför sitt livs fysiska ansträngning (förlossning) och då är man i sitt livs sämsta kondition?

Min mödrarådgivare frågade idag vad jag har för funderingar om förlossningen och amning. Knappt nånting alls sade jag, helt sanningsenligt. Det beror väl på hur det hela blir? Jag hoppas förlossningen går så bra som möjligt, att plågan blir så kort som möjligt. Och amningen, tja, funkar den så är det väl jättebra, funkar den inte så får man väl ta det då. Ja, sade barnmorskan, det låter bra, för det är så många som har väldigt förutfattade meningar om och planer för både förlossning och amning, och besvikelsen blir stor om det inte blir som man tänkt.
Det här låter så konstigt för mig. Hur kan man planera något som man inte har en anings aning om hur blir? Är jag naiv eller? Jag menar, in i det sista kan man ju inte ens veta om man de facto får föda normalt eller om det blir kejsarsnitt? Eller om man får bebisen tidigare än beräknat alternativt förlossningen får sättas igång för man gått för långt över tiden?
Jag har ställt in mig på att leva i en bebisbubbla första månaderna, och visar det sig funka bra att vara ute och göra saker så är det bonus. Det känns som att allt beror på vilken typ av bebis man får, och förstås hur man själv mår efter förlossningen.

agility.ax:s första officiella tävlingar

Vår klubb agility.ax har i helgen genomfört sina första officiella agilitytävlingar. Det har som jag skrivit förut inneburit mycket jobb och mycket energi… Tävlingarna gick sist och slutligen bra, även om vi som någon sade inte direkt haft flyt. Bland annat beställde vi ett slalom från Sverige, som skulle vara FCI-godkänt. Jo tjena – när vi fick det i torsdags visade det sig inte alls vara regelmässigt vilket ledde till att Kim på fredagkvällen fick kapa och svetsa om fötterna på det. Slalomet ser överhuvudtaget inte ut som det vi beställt, så där får vi bråka med försäljaren.
Jag är annars enormt nöjd med helgen även om jag är helt slut. Ikväll har jag sammandragningar och ska gå och lägga mig tidigt. I morgon bitti är det läkarbesök och då får jag veta om det blir fortsatt sjukskrivning eller om jag ska jobba ett tag till.

Blev inspirerad av tävlingarna och körde lite slalom och kontaktfält med Lovis ikväll, trots ovillig kropp. Slalomet börjar ta sig, kör med ”slalombågar” i form av kompostgaller, men kontaktfälten funkar sämre. Problemet är att targetbeteendet inte sitter riktigt och jag för tidigt lagt ihop target med hinder. Om vi säger så här – jag vet hur jag borde träna, men det ska göras i praktiken också… 😉

I fredags var det fantastiskt väder och jag åkte ut i skogen och gick en sväng med hundarna. Det var så fint och underbar trollskog så jag gick betydligt längre än jag borde, vilket förstås kändes på kvällen. Men hundarna var mycket nöjda :-) När det är så här i början av hösten med värmande sol och krispig hög luft längtar jag sååå efter långa promenader och spår!

Hur ska det gå med hundarna då?

Ja, ovanstående fråga får jag rätt ofta sen jag blev gravid. Hur ska jag veta det, you tell me, lixom?! 😉
Såvida barnet eller jag inte blir allergiskt (hände en av mina vänner under graviditeten, husch!) ska väl det mesta gå att lösa.

Ikväll har vi haft besök av Eva, som har masserat igenom Viggo. Hon tyckte han kändes rätt mjuk och fin och visade hur jag ska göra för att hjälpa honom ytterligare. Det känns bra att han inte är spänd när han fortfarande är ojämnt musklad bak efter operationerna.

Har fotat mina kära höns, här kommer några smakprov…visst är de fina?!

Brahmabebis

Blåndine

Blåndine

Igor & Blåndine

Igor & Blåndine

Myrkryp och myrsteg

Bidde ingen kelpiespecial för mig. :( Jag sov nästan ingenting alls natten innan (myrkryp i benen (restless legs), varmt, oroliga hundar, gah!) och när klockan ringde 06.00 var inte beslutet så svårt att ta. Helt rätt var det, för det blev en stekhet dag och jag hade ont i magen redan på förmiddagen… en heldag med resor och hundutställning hade varit tung. Tyvärr.

Annars rullar det på. Bästaste Tina S har varit här och hjälpt mig klippa gräs och annat, plus att hon förser mig med kantareller, mums! :-) Härligt med vänner!

Hundarna och jag traskar i skogen, jag med korta myrsteg. Det räcker inte för dem men det är som det är. Jag är i alla fall hemma hela dagarna nu så de har sällskap.

Nästa helg arrangerar vår klubb agility.ax sin första officiella tävling – mycket skoj och spännande! Vi har lagt en hel del jobb på fixning av hinder och förberedelser, ska bli sååå skönt när det är klart. Något tävlande för egen blir det ju absolut inte men det är rätt skönt att kunna koncentrera sig 100% på att vara funktionär också. Hoppas bara att min kropp är på gott humördå :-S

Sjukskrivning

Det blir sjukskrivning för min del, 2 veckor. Jag har ont i magen (ovansida och undersida) varje dag och det blir värre de dagar jag sitter/står långa stunder. Känns som en stor lättnad!
Är inte så förtjust i att lägga ut bilder på mig själv men här kommer i alla fall ett par från idag… Magen känns stor redan och större ska den väl bli. Avskyr att naveln sticker ut som en knapp, men vad göra?! Kusinbarnen tyckte det var bra med en direktknapp in till bebisen… 😀

Allt eftersom graviditeten framskrider blir den mer konkret – även om det fortfarande känns abstrakt att vi inom sisådär två och en halv månad kommer att ha en bebis. Jag har börjat ”boa” – barnvagn (beg.)  inköptes tidigt i somras, spjälsäng är på gång, bärsele beställd, madrass och bebishängmatta beställd etc.
Jag som aldrig varit speciellt intresserad av barn pratar glatt graviditeter, förlossningar och bebisar och på stan lägger jag märke till alla barnvagnar, bärselar och runda magar… :-) Å andra sidan lägger jag märke till alla Peugeot Partner jag möter också, efter att jag bytte bil…

Har fått ett uppsving i träningsmotivationen med Lovis, speciellt som jag nu inte kan gå några vettiga promenader. De små klarar sig fint (fast Viggo skulle behöva mer promenader för att bygga musker och kondition), men Lovis behöver både få springa och använda hjärnan. Lydnadsträning kräver inte så stora ansträngningar fysiskt från min sida, så nu filar vi på bl.a. fotposition. Hade ett kanonpass ikväll där rävrumpan höll fin koncentration och vi fick till det riktigt bra. Har släpat fram mitt gamla auktionsfynd, en jättestor spegel, som funkar utmärkt att kontrollera positionen i. Lovis har definitivt mognat vad gäller koncentration och motivation vilket förstås gör det roligare för mig att träna!

Ser fram emot helgen, då är det dags för nästa kelpiespecial. Denna gång är det svenska specialen som lämpligt nog hålls i Almunge. Nära och bra, kan åka över dagen. Hoppas träffa många bekanta och se fina hundar! :-)

Semesterbilder

Provar lägga in lite semesterbilder här för att se hur det funkar. Bilder från finska specialen kommer småningom.

Jag har haft datorkrasch vilket betyder att en hel del av mina mail, mailadresser och dokument har försvunnit eller väntar på att räddas…

Det här med graviditet är inte lika kul längre, sista dagarna har varit småjävliga. Har ont i magen nästan hela tiden, speciellt på kvällarna. Fötterna svullnar rejält av att jag sitter hela dagarna. Jag kan pga magen inte lyfta, bära tungt, eller ens gå hundpromenader. Tar bilen ut i skogen och släpper Lovis och Ratkus, och sen försöker jag gå en liten bit med Viggo så han får röra på sig. Sen lite träning av moment där jag inte behöver gå så mycket för Lovis del så hon får ”vädra” skallen lite.
Värdena är bra och bebisen utvecklas som den ska, var på kontroll i början av veckan, men det lutar i alla fall åt sjukskrivning, åtminstone för nån vecka.