Sjukskriven med funderingar

Träffade farbror doktorn igår och det blev fortsatt sjukskrivning, fram tills mammaledigheten börjar (29.9). Känns enormt skönt. Är förutom att jag har den vanliga värken fruktansvärt trött, vilket kan bero på lågt hb. Var hos mödrarådgivningen idag och allt var ok utom just hb-värdet. Äter järntabletter sedan två veckor men det hjälper tydligen inte riktigt.

Här hemma märks understimulansen av hundarna – de ryker ihop nu som då. Och tro nu inte att det är herrarna i huset som slåss, nej då, det är Lovis som är inblandad med än den ena, än den andra. Igår kväll rök Viggo och Lovis ihop i hönshuset om hönsmaten *suck* (hönsen flög åt alla håll), och idag ute om en pipboll. Ratkus är inte sen att haka på och jag får gå in och bryta. Däremellan är det no hard feelings, vilket i och för sig är skönt, men varför bråka överhuvudtaget?!

Ikväll tog jag bilen ut till skogen igen och gick och strövade. Jag känner mig som Leif GW Persson med stora magen i gummistövlar, jeans, fleece och väst 😉
Min kropp mår märkligt nog bättre av att gå i skog och mark än av att gå på slätt hårt underlag. Men jeeezez vad jag har tappat kondition… huga! Tänk så konstig naturen är, här står man inför sitt livs fysiska ansträngning (förlossning) och då är man i sitt livs sämsta kondition?

Min mödrarådgivare frågade idag vad jag har för funderingar om förlossningen och amning. Knappt nånting alls sade jag, helt sanningsenligt. Det beror väl på hur det hela blir? Jag hoppas förlossningen går så bra som möjligt, att plågan blir så kort som möjligt. Och amningen, tja, funkar den så är det väl jättebra, funkar den inte så får man väl ta det då. Ja, sade barnmorskan, det låter bra, för det är så många som har väldigt förutfattade meningar om och planer för både förlossning och amning, och besvikelsen blir stor om det inte blir som man tänkt.
Det här låter så konstigt för mig. Hur kan man planera något som man inte har en anings aning om hur blir? Är jag naiv eller? Jag menar, in i det sista kan man ju inte ens veta om man de facto får föda normalt eller om det blir kejsarsnitt? Eller om man får bebisen tidigare än beräknat alternativt förlossningen får sättas igång för man gått för långt över tiden?
Jag har ställt in mig på att leva i en bebisbubbla första månaderna, och visar det sig funka bra att vara ute och göra saker så är det bonus. Det känns som att allt beror på vilken typ av bebis man får, och förstås hur man själv mår efter förlossningen.

5 thoughts on “Sjukskriven med funderingar

  1. Testa Blutsaft från Kantarellen istället, lättare för kroppen att ta upp det järnet verkar det som. Fick det på bb minns jag.
    Skönt med ledigt, då kan du ju anpassa dygnet efter hur kroppen känns :)

  2. Du får komma och lämna av Lovis här om hon är en pain in the ass 😉
    Skönt att du får ta det i din takt tillsammans med magen, ut och ströva i skogen så du får må bra. Har tyvärr inga bra järntips – blodpudding? :S Nja, kanske inte det bästa :S

  3. Sitter och läser på Growingpeople.se om en massa grejor. Väldigt trevlig och informativ sida. Sedan fick jag låna ”Innan du föder” skriven av Anna Wilsby av en kompis och den berättar om andras förberedelser och förberedelser som kan vara bra att göra på ett lättsamt sätt. Tycker att de har fått mig att vara ”lugn”… Sedan tycker min rådgivare att jag ska käka messmör… URK!! Trycker i mig de där järntabletterna istället med en massa brokoli, blomkål och leverpastej… det får räcka!! Ingen Messmör för mig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *