Småbarnsliv

Dagarna rinner iväg, på söndag är Annie 3 veckor. Hon är fortfarande en lugn och go bebis men har fått problem med magknip. Det är otroligt frustrerande när man ser att hon har ont men man inte kan hjälpa! Ibland är det så illa så hon skriker, men för det mesta stånkar och stönar hon, och hela kroppen drar ihop sig. Det verkar inte riktigt finnas något att göra (förutom typ massage, diverse droppar och uteslutande av kost) och de flesta (?) bebisar verkar drabbas när de är riktigt små. Är det inte lite konstigt? Att naturen missat så att människoungar tar lång tid på sig att vänja sig vid modersmjölk? Eller har det med våra moderna matvanor att göra?
Annie har inte gått upp i vikt som hon ska, fast jag tycker att jag har mjölk, så igår började vi med att ge ersättning på kvällen. Få se hur magen blir av det… Jag är så kluven till det här med ersättning, mycket pga av att jag själv är allergisk mot bl.a. pälsdjur, och skulle vilja amma för immunförsvarets skull. Samtidigt måste ju Annie gå upp i vikt och då måste hon få ersättning. Det verkar dock lite som att många som försöker ge både bröst och ersättning får problem med amningen och till sist ger upp. Ersättning har ju också fördelen att vem som helst kan mata… :-S Så nu siktar jag på att träna lydnad i ridhus på tisdagkvällar, då får pappa ta Annie och kan ge ersättning. Annars är det dagtid som är bästa tiden för mig att göra saker då hon har längre sovstund.

Har börjat promenera med vagnen nu, idag blev det rekordlång prommis på 40 minuter… Jag känner av magen och op-såret om jag anstränger mig för mycket, MÅSTE inse mina begränsningar! Att kånka på bilstol med bebis i eller lyfta vagn funkar inte ännu…
Jag har gått ner mycket i vikt på de här veckorna, är inte mer än 3-4 kg från den vikt jag hade i början av graviditeten – fast kilona är helt och hållet omfördelade… mycket har nog varit vatten, herregud vad jag har svettats vissa nätter!

Längtar efter att få hem Lovis, hon är fortfarande hos Tina och kusin Qila. Jag får rapporter om att hon lever livets glada dagar med lek, promenader, besök i ladugård, vallande av kattor och träning! Har sett bildbevis på att metallapporteringen är på G, så jag räknar med att Lovis är tävlingsklar när jag får hem henne 😉

Pojkarna är lite mer spända än vanligt med varandra, balansen har helt klart förändrats. Det är himla tråkigt men något jag har varit beredd på sen jag skaffade Ratkus. Frågan är om det kommer att fungera framöver eller inte.