Inhiberade valpplaner och blått band

Anu och jag har tagit det tråkiga beslutet att inte gå vidare med våra avelsplaner, pga flera olika orsaker. Ingen kull på Tundra och Myrre alltså. Det känns förstås jättetrist, men, men – resan hit har varit rolig och det går fler tåg 😉 I år får jag istället ägna den tid och energi som inte går till Annie åt att träna och tävla med Lovis.

I söndags var det Åboutställningen, Tina och jag åkte över dagen. Över dagen till fastlandet betyder att åka hemifrån 02.20 natten till söndag och komma hem 02.15 natten till måndag. Kan ingen starta en vettig färjlinje???
Ratkus skötte sig enormt bra, han är hur enkel som helst att ha med sig! Jag upplever honom som en mycket, mycket vek hund, men ändå fixade han resan med allt vad den innebar hur bra som helst. Bildäck – inga problem, hala branta trappor – inga problem, utställningsmiljön – inga problem, halvfulla närgångna sambadansare – inga problem, andra hundar – inga problem. Cool kille!

Resultatmässigt, tja, nåja. Reglerna har ändrat från årsskiftet. Ratkus fick ett blått band, vilket förr betydde en tvåa, inget bra alls. Nu betyder tydligen blått band till hälften rött band, så ett blått band som inte är ett blått band alltså 😉
Domare var Phyllis Pouschka-Aigner från Österrike:

Masculine. Correct proportions. Correct head. Good chest. A bit too much outstanding in front. Acceptable angulation in rear, good in front. Correct tailset. Correct movement, but could show more drive.

Det har ju blivit en del träning med Lovis på sistone, tisdagkvällarna är heliga; vikta för lydnadsträning i ridhus. Det sker framsteg hela tiden och är riktigt, riktigt roligt. Idag tränade jag hemma på parkeringen (husses hall är irriterande nog full med båtar…) och det var inte lika roligt. Lovis är inte alls lika koncentrerad hemma som borta…? Märkligt. Nåja, bra träning blev det i alla fall.
På söndag är det första agilityträningen sen Allerkursen, ska bli spännande. :)

Vi trivs ihop... men måste du fota oss?

Äggskörd

Qurt, brahmatupp, ny i gården!

N-å-g-o-t-b-ä-t-t-r-e-a-g-i-l-i-t-y

Ja, idag blev det något bättre agility än igår. Jag känner mig lite uppgiven över att det känns så svårt att få till det och bävar för att träna vidare – helt enkelt därför att det känns som att jag skulle behöva en instruktör som typ Annica som bevakar varje rörelse jag gör och genast kan hjälpa mig göra rätt när det strular. Vi får väl se hur det blir i träningsgruppen, som jag ska vara med i. Skitträligt är det att inte kunna åka och träna själv i lugn och ro, nu när det är vinter och inga hinder finns att tillgå.

Starterna var lika miserabla idag som igår. Snacka om konflikt i huvudet på hunden… Sitt är i den situationen fortfarande ett okänt kommando och när jag säger vänta/stanna är det som att Lovis inte hört nånting. Hon laddar inte i förväntan eller så, utan bara stiger upp lite så där småvirrigt. Jag blir stressad av att göra om och göra om och inte få till nån vettig lösning, samtidigt som tiden går och alla väntar (och fast jag borde be någon hålla så gör jag inte det… dumbo). Nå, det är att köra mycket träning framför hinder i lugn och ro, och kanske ändra position till stå. Ligg är det som Lovis har lättast för men eftersom hon tenderar att springa under hinderbommar kanske stå är bättre. Sitt är Lovis sämsta skiftesposition överlag, har alltid varit.

Jag har i alla fall lärt mig en hel del om min hund i helgen. Det ena är att Annica tycker att Lovis verkar ha en del ”vallning” i sig och det har hon kanske rätt i. Lovis flyter gärna ut och förbi hinder i vida svängar så det gäller att hela tiden hålla i.
Det andra är att jag tror jag identifierat ett mönster hos Lovis. Jag har uppfattat henne som att hon under uppväxten ofta varit okoncentrerad i träningssituationer, och jag har inte alltid tyckt att det varit speciellt roligt att träna – det har gått minst sagt trögt ibland. Lite svårmotiverad och som sagt allmänt okoncentrerad. Det har blivit mycket, mycket bättre, men just det här kom fram i startträningen i helgen och även lite i slalomträningen. Jag tror helt enkelt att när det blir lite jobbigt, när Lovis inte riktigt vet vad och hur hon ska göra, och då släpper hon hela situationen. Hon försöker inte igen och hon visar inte frustration genom att skälla och göra piruetter (sån var Ebba), utan hon lägger av. Lite svårt att förklara men jag är nog något på spåren. Intressant. Tänk att alla hundar är så olika… :)

Flera var intresserade av att köpa slalom, så nu ska jag samla ihop till en beställning, perfekt för då kan vi dela på frakten.

K-a-t-a-s-t-r-o-f-a-g-i-l-i-t-y

K-a-t-a-s-t-r-o-f. Så kan man sammanfatta dagens första agilityövning för Annica Aller. Jag hade på känn att det var dumt att starta upp efter graviditet och kejsarsnitt med kurs, istället för att smyga igång. Men det var värre än jag hade föreställt mig… :S

Lovis kunde inte kommandot sitt, inte stanna kvar, och när vi väl kom iväg kunde hon inte hoppa. Fast vi sänkte till midihöjd sprang hon under första hindret. Min handling var obefintlig, det var som att jag glömt precis allt jag egentligen vet så väl, både i teorin och praktiken… Ja herregud. Dessutom blev jag så oerhört stressad när det inte funkade, kände bara att jag blev frustrerad och irriterad.

Nå, de två följande övningarna gick något bättre, tack och lov. Hoppas det ytterligare lossnar i morgon.

Annica tyckte att jag skulle köra 2-på 2-av på kontaktfälten, själv vet jag ännu inte riktigt. Med Ebba hade jag rätt bra stopp, men tyckte trots hennes fart och intensitet annars att jag fick sackande på bommen. Annica hade en förklaring till sackande som var intressant och som kan stämma gällande Ebba – att mycket ”springa-förbi-ifrån-träning” på bom och A kan göra att hundarna upplever en form av press och då sackar. De ska självklart klara av det men man kan få problem om man börjar för tidigt. Med Ebba körde jag massor av sådan ”proofing”.
Lovis funkade faktiskt hyfsat på A-hindret med 2-2, bättre än jag trodde, vi fick inte till det i banan men hon visste vad hon skulle göra då vi tog om bara A:t.
Ja, blir inte klokare. Det har strulat i inlärningen av 2-2, jag har slarvat med targetbeteendet och haft problem med Lovis bakdelskontroll på bommen. På grund av detta är jag lite orolig för att ha byggt in en konflikt vilket då kan komma att påverka farten på bommen. Därför tänkte jag mig en nyinlärning av bommen med running, där vi slipper det här tjafset med stopp. Tyvärr är det ju fel årstid att starta upp kontaktfältsträning! Hemma är kontaktfältshindret översnöat och insnöat sen länge, och även om jag kommer att börja träna i grupp på söndagar nu så kommer vi knappast att ha kontakthinder med varje gång.
Är mycket sugen på att köpa ett nytt träningsslalom till mig själv, ett som går att använda som channel (heter nåt på svenska men min gravidhjärna funkar inte) men också som vanligt rakt slalom. Vi får se, det är inte helt gratis.

Nåja, nu är det nya tag som gäller! Håller tummarna för att magen tål påfrestningarna även i morgon. Idag lindade jag mig med halsdukar för att stöda upp lite :S

Amning samt magar x 2

Trodde faktiskt ett tag här att Annies magknip började försvinna. Ack så fel vi hade. Bakslaget blev hårt… :( På söndag blir hon 11 veckor och just nu verkar det som att magknipet varar 2 dagar, sen är det lugnare 2 dagar, så kommer magknipet igen. Inatt har vi sovit nästan 9 timmar och sen har hon sovit medan mamma och jag var i stan, och nu sover hon igen. Bättre dag idag med andra ord.
Jag har haft magont lite nu och då, inte magknip, men ont i operationssåret efter kejsarsnittet. I tisdags var det för jäkligt och blev bara värre och värre. Till sist åkte jag till akuten eftersom det gjorde så ont, och jag var orolig att det skulle vara en infektion. Vilade upp mig några timmar i en säng medan prover togs och analyserades, men inget hittades. Överansträngning var diagnosen. Skitmage. Jag har inte tid med att vara överansträngd och vila, jag ska ju träna agility för Annica Aller i helgen juh!

Amningen har gått åt skogen. Jag har helt enkelt sinat. Tror det beror på stressen med Annies magknip (vad kan jag äta, hur mkt påverkar det) i kombination med att ge ersättning. Självuppfyllande profetia kanske, jag var ju orolig för att sina när jag började med ersättning. Nåja, inte mycket att göra. Amningen i sig vet jag inte om kändes så viktig, men det är det här med immunförsvaret hos bebisen. Lite snopet känns det allt… :(

Härligt är att Annie börjat le och skratta ”på riktigt”, det känns i modershjärtat! <3

Lovis har blivit vuxen?!

Lovis fyllde igår 2 år – så nu räknas hon väl som vuxen? 😉

Det lilla luddet har utvecklats till en riktigt stilig tjej. Sista halvåret har hon ändrat väldigt mycket i sättet, från att ha varit en mycket livlig och rätt okoncentrerad ”unge” har hon blivit en /något) lugnare mycket mer fokuserad unghund.
Mina planer för henne har inte genomförts – ännu i alla fall. Tanken var att ha två kelpies samtidigt att träna och tävla med men så blev det inte. Att ta bort Ebba var jäkligt jobbigt och min redan låga motivation blev ännu lägre. Lovis och jag hittade inte riktigt varann träningsmässigt vilket ledde till om möjligt ännu sämre motivation. Så Lovis uppväxt har varit rätt lös och ledig kan man säga. Ett tag var jag till och med på vippen att omplacera henne, inte på grund av att hon skulle vara en dålig hund utan precis tvärtom – en alldeles för bra hund gick här på backen och skrotade och gjorde ingenting. Idag är jag MYCKET glad att jag inte gjorde slag i saken!!! För motivationen är tillbaka och Lovis och jag är äntligen på samma våglängd. Vi har verkligt kul ihop :) Det känns som att vi är en bra bit på väg och målen att tävla i vår är inte allt för långt borta även om vi har en hel del att jobba på.

Lovis - 6 veckor kanske?

Lovis bebis

Lite äldre...

Och ännu lite äldre...

Älskar snö...

Hösten 2009

Hösten 2010