N-å-g-o-t-b-ä-t-t-r-e-a-g-i-l-i-t-y

Ja, idag blev det något bättre agility än igår. Jag känner mig lite uppgiven över att det känns så svårt att få till det och bävar för att träna vidare – helt enkelt därför att det känns som att jag skulle behöva en instruktör som typ Annica som bevakar varje rörelse jag gör och genast kan hjälpa mig göra rätt när det strular. Vi får väl se hur det blir i träningsgruppen, som jag ska vara med i. Skitträligt är det att inte kunna åka och träna själv i lugn och ro, nu när det är vinter och inga hinder finns att tillgå.

Starterna var lika miserabla idag som igår. Snacka om konflikt i huvudet på hunden… Sitt är i den situationen fortfarande ett okänt kommando och när jag säger vänta/stanna är det som att Lovis inte hört nånting. Hon laddar inte i förväntan eller så, utan bara stiger upp lite så där småvirrigt. Jag blir stressad av att göra om och göra om och inte få till nån vettig lösning, samtidigt som tiden går och alla väntar (och fast jag borde be någon hålla så gör jag inte det… dumbo). Nå, det är att köra mycket träning framför hinder i lugn och ro, och kanske ändra position till stå. Ligg är det som Lovis har lättast för men eftersom hon tenderar att springa under hinderbommar kanske stå är bättre. Sitt är Lovis sämsta skiftesposition överlag, har alltid varit.

Jag har i alla fall lärt mig en hel del om min hund i helgen. Det ena är att Annica tycker att Lovis verkar ha en del ”vallning” i sig och det har hon kanske rätt i. Lovis flyter gärna ut och förbi hinder i vida svängar så det gäller att hela tiden hålla i.
Det andra är att jag tror jag identifierat ett mönster hos Lovis. Jag har uppfattat henne som att hon under uppväxten ofta varit okoncentrerad i träningssituationer, och jag har inte alltid tyckt att det varit speciellt roligt att träna – det har gått minst sagt trögt ibland. Lite svårmotiverad och som sagt allmänt okoncentrerad. Det har blivit mycket, mycket bättre, men just det här kom fram i startträningen i helgen och även lite i slalomträningen. Jag tror helt enkelt att när det blir lite jobbigt, när Lovis inte riktigt vet vad och hur hon ska göra, och då släpper hon hela situationen. Hon försöker inte igen och hon visar inte frustration genom att skälla och göra piruetter (sån var Ebba), utan hon lägger av. Lite svårt att förklara men jag är nog något på spåren. Intressant. Tänk att alla hundar är så olika… :)

Flera var intresserade av att köpa slalom, så nu ska jag samla ihop till en beställning, perfekt för då kan vi dela på frakten.

2 thoughts on “N-å-g-o-t-b-ä-t-t-r-e-a-g-i-l-i-t-y

  1. Jag tror nog också på det där med att Lovis stänger av och lägger av lite halv dant när hon inte förstår vad hon ska göra. I all synnerhet då du själv blir lite irriterad. Jag förstår din frustration över att inte ha fri tillgång till agilityhindren – känner samma sak. Lovis o du behöver ju en hel del tid och som du säjer, det är inte kul när ett gäng står och väntar på sin tur i ridhuset :(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *