Förra helgen var det tävlingslydnadskurs för Lotta Linusson. Lotta har själv tävlat SM med hovawart och varit (är?) landslagscoach. Jag var med som åhörare, hade tänkt gå med hund men ångrade mig. Det är jag rätt glad för, för kursen blev något av en besvikelse. Jag brydde mig inte om att gå på söndagen. Det kändes inte som att Lotta hade nån egentlig linje, röd tråd, i sin träning, och det vill jag ha. Nu ska det också sägas att gruppen var väldigt ojämn med alltifrån erfarna lydnadsekipage till fullständiga nybörjare, vilket blev lite orättvist mot både kursledare och deltagare.

Lovis och jag tränar på i sakta mak. Det nya slalomet har vi inte kunnat träna på eftersom det inte finns någonstans på gården att ställa upp det, det är fortfarande massor av snö. Och två sista söndagarna har vi missat agilityträningen. Vet inte när vi kan börja träna igen, ridhusträningen är slut och hindren ska flyttas till travbanan – där det väl lär vara lika mycket snö som överallt annars.
Lydnad har vi dock kört. Lovis är en lite märklig hund vad gäller störning. För henne är liten eller ingen störning (människor, bilar, djur) mer problematisk än mycket störning… Är vi ensamma på lydnadsplanen eller hemma på gården är Lovis mer okoncentrerad och i icke-träningsläge än om vi tränar tillsammans med andra eller i gallerian i stan. Månne det är ”vallinstinkterna” igen som spökar? Jag upplever att hon vill hålla extra koll på omgivningen när det är lugnt, till skillnad från när det händer grejer omkring. Gäller också på promenader. Bådar förstås gott för framtida tävlande, men kan vara frustrerande då man siktar in sig på att i lugn och ro träna nya saker…
Årets första spår har vi gått också! Hittade en sträng med barmark där jag fick ut ett kort spår med tre föremål. Föremålen tog hon men spåret i sig var väl sådär. Mer träning ska det bli, bara denna eländiga snö försvinner, usch.

Annie har börjat kasta saker på golvet och vi plockar snällt upp. Hon gillar Lovis bäst av hundarna och skriker av skratt när Lovis gör lekinviter och skäller. Allra bäst är det när Lovis morrar – i lek med leksak eller med Ratkus, då blir Annie lyrisk. Hm.

Igår var det babysim, då var vi ensamma i bassängen :) Vår grupp var liten från början, och nån har trillat bort så nu ska vi slås ihop med en senare grupp. Annie är lugn och koncentrerad, utan några direkta glädjeutbrott. Hon gillar badankorna och igår fick vi prova flytväst.

Smakportioner går sådär. Eller egentligen sämre och sämre. Funderar på att hålla ett litet uppehåll nån vecka eller så och se om det går bättre sen. Välling går in i alla fall, så det kör vi nu morgon och kväll. Sömnen blir bättre när Annie får mer mat, plus att omställningen av klockan var helt hemåt för vår del. Annie somnar nu ca 21.30-22.30, vaknar en gång för matning vid 04.00-05.00, och sover sen till 06.30-07.15. Det kan vi leva med. Att stiga upp 05.30 vilket hände innan var ingen hit. I det här huset är både mamma och pappa kvällsmänniskor som hatar att stiga upp på morgonen!
Förra helgen sov hon hos faster en natt, den första nånsin borta från oss. Det var inga problem. Vi gjorde absolut ingenting när vi var barnlediga, hängde framför dator resp. TV och sov sen hårt. Skönast var att kunna gå och lägga sig igen på morgonen utan att bry sig om vaken bebis… J