Tävlat agility med Qila

Helgen har ägnats åt agilitytävlingar på hemmaplan, på ÅBSK. Jag hade anmält Lovis från början men efter idog träning insåg jag att hon inte var så färdig som hon borde vara – taskiga kontaktfält, sprang under bommarna på hopphindren stup i kvarten, ingen styrning, slalom dåligt, otränat däck etc etc. Då frågade jag Tina om jag skulle få ta Qila istället vilket hon gick med på. Qila är mycket väl grundtränad och det kändes bra när vi provtränade, så så fick det bli. Vi har tränat några gånger, bl.a. lånade jag hem Qila i veckan och körde lite, det kändes bra men visst finns mycket att förbättra. Inte hade jag nu några stora förhoppningar på helgen, mer än att det skulle bli kul. Men bra gick det! Disk i första hopploppet, där flöt Qila iväg och jag var för passiv. Därefter agilitylopp som kändes riktigt, riktigt bra – 0 fel och vinst! :) I lördagens sista lopp, hopp, blev det disk igen, jag kände mig väldigt okoncentrerad och hade inte koll på saker och ting.
Idag var det agility igen, inte riktigt lika bra lopp som igår, men vi kom igenom med en vägran och vinst! 😀 Vi blev också tvåa inofficiellt i distriktsmästerskapet (avgörs egentligen i klass 3) maxi.

Det var SÅ kul att tävla igen, länge sedan sist nu. Qila är fantastiskt kul att köra med, jag känner mig helt trygg med henne i starter och på olika hinder. Det finns förstås alltid detaljer att jobba på, men Tina har gjort ett enormt fint jobb med att träna Qila. TACK Tina för förtroendet att låna din ögonsten!!!

Mycket vill ha mer, så nu har jag anmält både Lovis och Qila till agilitytävlingar i Häverö 5.6… 😀 Lovis är nog inte redo än, men jag tar det som träning.

Någon Canis instruktörsträff i Göteborg (Tånga Hed) blir det inte för min del, surt nog. Detta pga personliga skäl som jag inte går in på här. Jag hade sett fram emot träffen riktigt, riktigt mycket, så det känns verkligen trist. :(

Annie har fått sina första tänder, två fram i nedre käken. Förundrad plutar hon hela tiden med munnen och känner på tänderna med tungan :) Sötunge.

Lovis korad! :)

Hemma igen efter en härlig helg i hunden tecken! I fredags fyllde Tina och jag min bil med 4 hundar och en massa packning, och åkte till Kumla. Där besökte vi uppföderskan Ann-Sofie och fick en massa god mat och hundprat.
Lördag morgon var det dags för mentaltest på Örebro brukshundklubb. Jag blir så glad av att vara på min gamla hemmaklubb, det är så kul att träffa alla ”gamlingar” som fortfarande hänger där och jag känner mig så välkommen. Om inte om vore (om=make, barn, mamma, hus mm) så skulle jag kanske fundera på återflytt :)
Lovis var totalt orädd testet igenom, men visade sin okoncentration (är det verkligen ett ord?) väldigt tydligt och speciellt i början. Leklusten var inte riktigt påkopplad vilket var synd. Mycket snabbt färdig med avreaktionerna men genast sökande efter nästa ”happening” – kanske i dungen här, eller kanske jag badar lite, eller springer hitåt eller kanske ditåt… suck. Samtidigt känns det skönt att det syntes tydligt i testet eftersom jag emellanåt undrar om jag är en usel tränare som får jobba så hårt med hennes fokus och koncentration… :S 360 poäng skrapade hon ihop, fullständigt skottfast och därmed godkänd. Kul!!! :)
Mindre kul var att det gick sämre för Qila. Vi vet ju att hon inte är social, men det störde henne så mycket i testet att Tina i samråd med domarna avbröt. Nåja, Qila är en fantastisk arbetshund (väldigt koncentrerad, hrm…) och bryr sig inte speciellt om folk i vardagen, och det är samma hund man har med sig hem som före testet.
Lördag kväll tillbringade vi på Kumla BK, där vi också sov, tillsammans med andra Vickuliter som har kullsyskon till Lovis och Qila. Kanonväder, gott grillat, gott vin, hundprat… nice!
Och idag var det dags för exteriören. Det gick också bra, Lovis är rastypisk, om än med något luddiga öron, så nu ska hon från och med nu tituleras KORAD Vickulas Payday! :)))

Jag har haft en riktigt härlig helg, och som så många gånger förr så är jag så positivt överraskad över att kelpiefolk är så himla trevliga! Det enda som är synd är att man skulle vilja hinna prata mer med alla… :)

Nöjd och belåten ska jag nu trilla i säng så jag orkar med när Annie vaknar vid 7-tiden i morgon. Tillbaka till verkligheten 😉