Viggo

Idag har världens finaste vackraste mest speciella lilla heeler fått somna in, bara drygt fyra år gammal.

Återbesöket på Albano 10.6 visade att en skruv hade lossnat och att patellan därmed var tillbaka i samma läge som innan operationen. Om skruven störde Viggo, eller skulle komma att störa, kunde veterinären inte svara på.
Alternativen var nu tre: ny operation (nr 4 på 1,5 år); göra ett försök med rehabilitering: eller avlivning. Efter mycket funderande och diskuterande tog vi beslutet att låta Viggo somna in.

Ingen mer smärta eller värk, ingen mer burvistelse, inga fler kortkorta koppelpromenader.

Men det gör ont. Är så fruktansvärt orättvist. Vi borde ju ha sisådär 10 år kvar tillsammans?!

Det har varit något speciellt med Viggo ända sedan jag såg honom första gången på Fornebu flygplats. Han har en mycket, mycket speciell plats i mitt hjärta. Ja, inte bara mitt – familjens, men också många andras. Han hann charma många under sin korta livstid.

Världens finaste vackraste mest speciella lilla heeler, jag är glad att jag fick uppleva dig. Viggo, spring som en tok på ängarna bortom regnbågen nu, njut av dofterna och vila med Irma när du blir trött. Jag ser er genom tårarna.

Vi ses.

Viggo