Höst, då lugnar allt ner sig

Ja, så säger vissa. När hösten kommer minskar alla måsten och man kan sitta inne och kura. Jo tjena! Inte när man är hundnörd, den saken är klar. Äntligen blir det så svalt att man kan träna ordentligt, träningsgrupperna drar igång på nytt, för att inte tala om allt tävlande. Tävlar man inte själv så hjälper man ofta till på andras tävlingar…
Igår var jag skytt på internationellt ruinprov. Nästa helg arrangerar vi i agility.ax agilitytävlingar fredag, lördag, söndag.
11 september arrangerar vi inofficiell utställning. 16-18 september håller Maria och jag Canis klickertränarkurs i Ingå. Helgen efter det är det hundutställning här på Åland. 14-16 oktober är det agilitykurs för Eva-Marie Wergård. 29-30 oktober är det klickertränarkurs i Finland igen. I veckan som gick var det agilitykurs för Annica Aller.

Ibland är det surt att ha tik. Lovis som hittills löpt en gång per år, i november, har börjat löpa och därmed ryker nämnda hemmatävling i agility för vår del. Gah! Fem tävlingar åt helsike. Och den ersättning jag får nu för att vara hemma med barn är inte mycket att hurra för, det känns inte som att det kommer att bli så mycket tävlingsresor i år… :( Jag ska dock springa med Qila, jättekul, men det är ju inte samma sak som att tävla med egen hund. Lovis gick så grymt bra på Annica Allerträningen också så det svider ännu mer.

Med Vera går det fint. Just nu tror jag att det bara är öronen och benen som växer, allt annat står stilla… Och kanske är det så att när öronen växer så hör inte hunden lika bra? För hon är inte alls så lydig och lyhörd numera som de första veckorna 😉

Vera

Vera

Vad gör vi?

Någon som är nyfiken på hur det går med Vera? :) Svar: alldeles utmärkt. Hon växer som en bönstängel, just nu är det mest ben och öron. Ett öra har inte riktigt rest sig 100%, yttersta spetsen har vippat lite, men det ser ut att fixa till sig nu.

En trevlig tjej, väldigt lättsam och behaglig, men förstås med krydda och jäkelskap allt emellanåt, som det ska vara. Än så länge ingen ”springgalning” som både Ebba och Lovis varit, skönt. Vi går korta promenader där jag klickar kontakt och namnet, samt leker lite här och lite där. Vera har varit med på Djurens dag på Torget och gjort reklam för Canis hundskola (sov mest), och så har vi varit i stan och igår besökte vi ÅBSK:s plan där det var mycket hundar och folk. På tisdag blir hon 12 veckor och på onsdag ska hon vaccineras.

Ratkus var lite fundersam först, ska ”den där” verkligen bo här?, men det har lossnat. Lovis har inga större bekymmer, bara Vera låter bli hennes matskål. Alltid kul med lekkamrater liksom…
Hönsen är fortfarande spännande tycker Vera, och hon kan inte låta bli att ”valla” lite på dem ibland, men för det mesta går det bra. Jag vågar ha hönsen och Vera obevakade ute tillsammans.

Mina belgare låg aldrig och vilade tillsammans, första gången det hände var när Viggo som valp lade sig hos Irma. Jag blir fortfarande fascinerad när jag ser Lovis och Ratkus dela bädd, eller Qila och Lovis då Qila är här. Mys, liksom! :)

Ratkus och Vera

Vera