Hej då 2011

Ett år har gått – igen! Mitt första år som mamma, tänk… att jag har klarat av det 😉 Det har varit ett omtumlande och märkligt år.

Lovis och Annie har mestadels funkat bra ihop men det har varit ett par mindre incidenter. Samtidigt har Annies kusin Fanny länge funderat på att skaffa en lite äldre hund av brukshundsras som träningskompis. Bästaste Fanny är en duktig tjej som hjälpt mig väldigt mycket med mina hundar genom åren och hon känner Lovis väl. Nu har jag överlåtit Lovis till Fanny och jag tror det blir riktigt bra. De två passar bättre ihop än vad jag och Lovis gjort, samtidigt som Lovis får ett aktivare liv. På detta sätt stannar Lovis också inom den närmaste familjekretsen.

Det känns bra med både Ratkus och Lovis, båda har fått jättefina hem där de verkligen uppskattas, men jag känner ett litet obehag för om ”folk” tycker att jag är oseriös. En hund avlivad och två omplacerade på ett år. Nåja, det är som det är.

Hundmässigt har 2011 varit ett skitår. Det började med att Ratkus och Viggo inte längre kom överens, fortsatte med Viggos patellaproblem (operation nr 3 med efterföljande komplikationer), som slutade med att vi lät honom somna in i juni. Jag tänker på Viggo varje dag. Små korta tankar. Än har jag inte fixat att släppa fram sorgen. Jag saknar honom enormt, denna lilla ibland så jobbiga men enormt charmiga lilla hund. Fortfarande har jag kvar minnet av hur hans lilla huvud kändes att smeka, hur han kändes att lyfta upp och hålla. Det är med ledsnad jag tänker på hur han skulle ha dyrkat Annie.
Sen fortsatte det med omplacering av Ratkus, jobbigt men jag är ändå glad över det. Och så nu Lovis då.
En kull på Evallens Chocolate Undra i samarbete med Anu var planerad men blev avblåst. Året har inte heller bjudit på några tävlingsresultat, agilitytävlingarna i augusti fick jag skippa med Lovis då hon började löpa strax innan. Flera kurser jag skulle gå har jag fått avboka, av olika orsaker.

Årets ljuspunkt är förstås Vera! Väntan på om det skulle bli en valp till mig, glädjen då jag fick beskedet att en av de tre födda tjejerna skulle bli min, glädjen då vi körde in på gården hos Christina och Janne och den lilla svarta tiken satt och väntade på oss… Jag är så nöjd med henne så här långt! Glad, go, mjuk, men med humör, kamplust och fart. Svart som en korp, stjäl som en korp. En riktig termit som tuggar på ALLT. Japp, det är Vera i ett nötskal :)

Mål och förhoppningar inför hundåret 2012 då? Först och främst lustfylld träning med Vera. Inga direkta resultatmål. Gärna någon utställning, jag tycker hon blir finare och finare för varje vecka som går. Lugn och ro på hundfronten, inga skador eller sjukdomar eller annat otyg! Förhoppningsvis någon bra kurs och/eller läger.

Hej då 2011, hello 2012!

Veckans Vera

Konsten att fota en kelpievalp: bind den i ett träd, skicka ut en annan hund på en åker efter en boll, kasta dig ner i fotoställning och hoppas på det bästa. Resultatet syns nedan, det får bli veckans Vera.

Annie tog sina första steg på egen hand igår :) Det ÄR häftigt att se utvecklingen… Tror inte att det dröjer länge innan hon springer.
Kanske var det pga av förtjusningen i att kunna gå som vi inte fick henne att somna förrän 00.30 inatt. Ikväll somnade hon 20.00. Med andra ord har vi fortfarande problem med insomnandet, även om det blivit mycket bättre. Tack och lov sover hon rätt bra på nätterna nu, speciellt efter att jag köpte en sovpåse på Ikea. Vi har ganska kallt i sovrummet, ibland ner mot 16 grader och Annie vill inte ha täcke.

Jag avsade mig omval till ordförandeposten i agility.ax för 2012. Småbarneriet gör att det känns som att jag inte kan tänka längre än näsan räcker, och då gör man inget bra jobb som ordförande.

Vera