Akupunktur mot allergi = sant?!

Sker mirakel?! Ja, jag tror faktiskt det.
Ända sedan jag var typ 7-8 år har jag varit allergisk mot pälsdjur, vissa mer än andra. Hund, kanin och ko har alltid gått bra, medan katt, marsvin och häst inte fungerat alls. Jag kan reagera mot vissa hundar också, främst hundar med väldigt kort och hård päls typ boxer och dobermann, men bara lite grann.
Allergin har minskat med åren, förr kunde jag tex inte träna hund i ridhus utan att ta allergitablett men det kan jag nu. Jag har ju som känt också jobbat på smådjursklinik, i receptionen, i ett par omgångar och det har funkat. Jag har dock direkt känt av kattallergin om jag tex hjälpt till att hålla en katt för tempning, fast jag genast tvättat händerna efteråt. Rexkatter och sibiriska katter har jag vågat sticka näsan i och det har gått bra, de är mer ”allergivänliga” än andra kattraser.

Då jag fördjupat mig mer i rexraserna har jag också kommit in på behandlingar mot allergi. Det är ju inte fett med sånt direkt – typ sensibilisering, bioresonansterapi och akupunktur. På jobbet berättade en arbetskompis att hennes dotter blivit frisk från pollenallergi då hon gått till en kinesisk akupunktör. Efter fem gånger fick dottern sluta med medicinerna och har klarat sig utan sedan dess. Jag bestämde mig för att prova. Jag menar, funkar det så är det fantastiskt, funkar det inte så är det väl så då.

Akupunktören, kinesisk TCM-läkare, trodde nog att allergin skulle gå att bota även om jag haft den nästan hela mitt liv. Förra veckan gick jag på tre behandlingar: måndag, onsdag och fredag, och fick order om att testa katt och häst under helgen. Jag är normalt lite täppt i näsan och nyser ofta, och detta hade inte ändrat alls under veckan, så jag kände mig milt sagt skeptisk. Men i lördags besökte jag först Tina som har två katter i liten lägenhet, fikade där nån timme och avslutade med att klappa en av katterna och hålla den i famnen. Kände ingenting. Åkte sen på kvällen till svägerskan och kelade med deras katt. Avslutade med att riktigt köra ner näsan i pälsen på den. Kände ingenting…???
I söndags åkte jag till en ridskola, traskade runt i stallet och tryckte upp hö i näsan. Ingen reaktion. Klappade sedan på en häst en stund och när jag satte mig i bilen gned jag mig med flit i ansiktet, näsan och lite i ögonen. På väg hem kände jag möjligen lite, lite irritation i näsan (men inte en endaste nysning!) och kanske lite i luftvägarna. Svårt att säga eftersom jag känner efter så intensivt…

Idag var jag igen på behandling och blev beordrad att träffa marsvin. Traskade till Zooligan som säljer smådjur och kelade med ett marsvin en stund. Gned mig lite i ansiktet. Ingen reaktion!

Det här är HELT OTROLIGT! Jag har verkligen inte haft några som helst förväntningar utan tvärtom varit skeptisk eftersom jag inte känt någon effekt på mitt allmäntillstånd under veckan. Men det är ett faktum, det har fungerat. Shit, tänk om jag på riktigt är av med min förhatliga djurallergi? Jag vågar inte tro på det ännu. Ett par behandlingar till, sen ska det vara klart. Sådär bara. Helt galet! :)

Varför går inte alla allergiker på akupunktur liksom – varför har jag inte känt till detta förut? Jag har i alla år trott att det enda som kan hjälpa är sensibilisering. Aldrig hört om nån med allergi som skulle vara hjälpt av akupunktur.

SHIT ALLTSÅ!!! *slår volter i tanken* 😀

Tillägg 5.5.2014: Akupunktören heter Wayne Geng och finns på Åland, i Finland. Jag har skrivit mer om allergin i bloggen och de inläggen hittas under kategorin ”Allergi”.

Skämmes på dig!

Ja, så får jag nog säga till mig själv – 2 månader sedan jag sist skrev i bloggen… :(
Det blir inte mycket tid framför datorn eftersom en liten tvåbening är osedvanligt tjurig så fort man sätter sig vid nämnda apparat.

Nåja. Höjdpunkten under frånvaron från bloggen var en resa till Jordanien i slutet av januari! Jag reste med en arbetskompis, Helena, och vi hade jättetrevligt. Vädret kunde ha varit bättre men vi njöt ändå. Det var så skönt att få rå sig själv och att få vila ut. Jag kan pricka av stenstaden Petra från listan ”det här ska jag se innan jag dör” – en fantastisk upplevelse! Vi besökte också Eilat i Israel så vi hann med två länder på samma vecka :) Eilat och Aqaba ligger med typ ett stenkast emellan.
Jordanienresan var kanon men jag känner mig supertrött igen – kan man få åka en gång till?!

Nu ser jag fram emot våren här hemma, känslan har kommit även om det fortfarande är mycket snö och is kvar. Jag längtar efter barmark så det går att träna något vettigt här hemma, ute. Lite tränar vi inomhus och lite har det blivit i ridhus men inte så mycket jag skulle vilja. Som vanligt…
Jag har anmält mig och Vera till en tävlingslydnadskurs för Anna Larsson, Canis, i juni. Det känns bra, jag har något att se fram emot samtidigt som det taggar mig att träna.
I april ska jag gå agilitykurs för Camilla Brundin med Tinas Qila. Vera är inte tränad alls i agility, och Lovis, hon ska gå med Fanny, vilket jag tycker är jätteroligt! :)

Annie växer som ett litet ogräs och tar för sig av världen. Hon går, springer, klättrar och klämmer och känner på allt. Det går fint med Vera men jag känner att det blev helt rätt att omplacera Lovis. Annie är inte dum men vill gärna undersöka Veras ögon, nos och svans och gärna kramas lite. Sånt är inte kul, tycker Lovis. Det går utmärkt när Lovis är här och hälsar på, men man får passa lite.

Annie och Vera

Lovis och Vera

Några bilder från Aqaba och Jordanien:

Utsikt från balkongen på Kempinsky hotell, Aqaba

Hotellets strand

Balkongutsikt by night. Uppe i vänstra hörnet syns Eilat, Israel.

The Treasury, Petra.

Holding the Treasury...