Duktig spårhund och vackra höns

I veckan blev det spår tre dagar i rad för Vera. Det är länge sen sist, så vi startade med ett ca 350m långt på onsdagen, på torsdagen blev det ett 500m långt och på fredagen ett 600m långt. Vera går i lugn promenadtakt utan att hetsa upp sig alls, för mig som är van vid betydligt hetare spårhundar känns det som att hon knappt har styrfart… :) Men hon jobbar väldigt fint och reder ut vinklar och små svårigheter som spår längs med vägkanten. I fredags ökade hon tempot till rask promenadtakt spåret igenom, kändes genast bättre för mig 😉 Föremålen vindar hon in och stannar till kort vid, men är inte speciellt intresserad. Det ska vi nog kunna bygga upp, bara att jobba vidare. Känns riktigt, riktigt bra. Nu håller jag tummarna för en snöfri vinter… :)

Fotade lite höns igår. Är väldigt nöjd med dvärgbrahmorna som är nya för i år. Trevliga och vackra höns! De har inte riktigt samma coola rovdjursutseende som sina stora släktingar men de är fina ändå.

Guldsvartbandad tupp

Guldblåbandad tupp

Guldblåbandad höna

Sabelpoot, silver svart porslin tupp

Dvärgwyandotte, guldblå randad

Dvärgwyandotte, guldvit randad

Dvärgwyandotte, porslinsfärgad/trefärgad

A busy day

Idag har Vera haft en ovanligt intensiv dag. Jag lämnade Annie i lekparken lite före 10 i morse, sen åkte jag och lade ett spår och så vidare till klubben. Tränade lydnad och agility ca en timme (med pauser förstås) och åkte därefter och tog spåret. Senare på eftermiddagen tog vi en sväng till veterinären för koll av tonsillerna (såg bra ut) och efter middagen kom Maria och Nelly hit. Nelly och Vera busade i ett par timmar innan Maria åkte hem. Som grädde på moset blev det den vanliga kvällspromenaden med barnvagn. Så här ser Vera ut just nu:

Trött Vera

Vera pigg och Blodstopp som golvtvätt

Jag tror inte Vera har fått nån kennelhosta. Hon hostar ingenting och ingen av ressällskapets hundar har fått nånting, varken de närmaste i form av Maries aussies, eller någon annan i bussen. Piggare och gladare än nånsin är hon, ja, en riktig pain-in-the-ass faktiskt.

Idag provade vi (Annie) att tvätta och impregnera större delen av kakelgolvet i badrummet med Blodstopp (för blödande klor). Det gick sådär. Linoljefärgsväggen tålde inte alls Blodstopp. Så ni vet, om ni skulle få för er att prova.

Vera

 

Vera

 

Vera

 

 

NORD JW-12 Busligans Vera Black

Resan till vinnarutställningarna i Herning i Danmark blev en riktig hit! Ressällskapet Marie E och jag har haft det riktigt, riktigt bra. Vi hoppade på vår finska buss, en resa arrangerad av en privatperson, i Stockholm torsdag morgon. Vi reste hela dagen, med flera korta och längre pauser, och var framme på hotellet torsdag kväll. Fredagen var ledig, vi sov och njöt av frukosten. Gick långpromenad med hundarna och sen ägnade Marie kvällen åt att fixa hundar. Jag som inte har nån pälshund sov, läste och åt onyttigheter. :) Lördag morgon startade vi tidigt, tidigt (bodde ca 1h resa från utställningen). Jag var nervös för att vi inte skulle hinna i tid om det var mkt köer, men vi var på plats i god tid. Vera var ensam i sin klass, fick excellent men inget CK, så där brann titeln dansk juniorvinnare 2012 inne. På söndagen var jag inte längre nervös, vi var i god tid och jag hade inga förhoppningar alls. Vera fick excellent, denna gång också CK och slog den andra tiken i klassen = nordisk juniorvinnare 2012! Så numera ska hon tituleras NORD JW-12 förstår ni. Första, men förhoppningsvis inte sista, titeln! 😀
Marie hade en baby (Silver Dream Fifth Avenue ”Duna”) och en valp (Rising Stars Loved By Gun Lake ”Olle”) med, båda blev BIR båda dagarna och fick gå i stora ringen. På söndagen fick jag äran visa Duna i finalen, kul! Också Vulcan Thunder Nortbay ”Dastan” var med, en fantastiskt trevlig hane på 19 mån. Han fick excellent och CK båda dagarna. Ett gäng ålänningar hade åkt ner med egna bilar också, och de hade med sig både danska juniorvinnare och danska vinnare, danska champions, nordiska juniorvinnare och nordiska vinnare med sig hem. En framgångsrik åländsk helg!
Jätteskoj var det att träffa både kelpiefolk och heelerfolk, allra roligast var nog att träffa Viggo och Ratkus uppfödare Trine. Vi har inte träffats så väldigt många gånger under åren, men det är alltid lika trevligt. Ratkus pappa Simonsville Eamon var på plats och det var kul att se både honom och några halvsyskon.
Vi startade hemresan med bussen natten mellan söndag och måndag, och anlände till Stockholm måndag eftermiddag. Vi hade tidigt insett att vi inte skulle hinna till Kapellskärsbussen så vi frågade på Facebook om någon skulle kunna tänka sig att köra oss från Viking Line terminalen i Stockholm till Kapellskär. Det finns underbara människor, flera erbjöd sig och en av Maries valpköpare körde oss till sist. Tack Anneli! <3 Våra medresenärer i bussen var fantastiska, de högg i allihop och började packa burar och ta våra hundar då vi kom fram till terminalen i Stockholm och det var tight om tid. Tack vare dem och vår researrangör Riikka förlöpte hela resan lugnt, tryggt och stressfritt. Tack allihop!

Igår började Vera bete sig som om hon satt något ordentligt i halsen. Det pågick under dagen, gav lite förstahjälp i form av paraffinolja och sparris, men vid 16-tiden åkte vi till veterinär. Vera sövdes och det konstaterades att hon hade väldigt svullna och såriga tonsiller, dock inget föremål i halsen. Veterinären sade att det kan vara kennelhosta, skulle inte vara så konstigt efter denna resa. Antibiotika ordinerades och sen åkte vi hem. Väl hemma efter att ha ätit och varit som vanligt skrämde Vera mig rejält, hon blev lite vinglig, jätteslö och trött.  När jag tempade henne hade hon 36,2. Bäddade in henne ordentligt och började ringa för att få tag på en veterinär. Det är inte det enklaste här på Åland, utanför ”kontorstid”. När jag väl fick tag på veterinären så tog det bara ett par minuter så hade Vera piggnat till och börjat tugga ben, och sen var hon som vanligt. Förmodligen var det något med sövningen som spökade. Riktigt obehagligt!