Varför pudel?

Jag fick en fråga av Maria varför det blev en pudel den här gången. Eller ja, Maria är långt ifrån den första som frågar just det… :)

Tja, med rådande livssituation ville jag visserligen ha en hund till men ingen arbetsnarkoman (läs kelpie, border collie, belgare, etc etc). En hund med glädje och fart, som kan träna om man vill, men som inte kräver så mycket. En ras som är enkel och okomplicerad, där man (förhoppningsvis!)  inte behöver lägga en massa tid på social- och miljöträning. En inte alltför liten ras men mindre än en kelpie.

Lancashire heeler ligger mig enormt varmt om hjärtat och det finns en planerad kull jag varit (är…) sjukt sugen på. Men minnet av Viggo är lite för färskt samtidigt som livet är kort och det finns många roliga hundraser. Pudel är en ras som på många sätt alltid stuckit ut – jag har genom åren träffat många som gjort intryck genom att vara oerhört lättlärda, fartiga, enkla och skojiga. Mer än en gång har jag sagt att ”ja, det är banne mig pudel man borde ha!” – halvt på skoj, halvt på allvar. Så, halvt på skoj, halvt på allvar, har jag börjat kika på pudlar mer och mer och till sist bestämt att japp, en sån ska det bli.

Efter en och en halv vecka känns det helt rätt 😉

One thought on “Varför pudel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *