2013 blir 2014

Ja, då var det dags för ett nytt år igen. Jag hoppas innerligt att 2014 blir ett bättre år än 2013.

Så här skrev jag inför 2013:
Jag vill fortsätta träna med huvudmål att jag och Vera ska ha kul och hitta teamkänslan. Mina resultatmål är att debutera i lydnadsklass och innan året är slut vara uppflyttade till segrarklass/klass 3. Jag siktar också på att göra tävlingsdebut i agility. Och gå BH-prov, med godkänt resultat förstås. Ställa ut ska vi, och där önskar vi oss ett eller annat finskt cert.
Jag har tänkt vara med på Busliganlägret också i år och hoppas även på någon spännande kurs.

Det finns även andra planer för 2013, jag tror att det kan bli ett riktigt spännande år! Både på privata och arbetsmässiga fronten. Mer om det får följa längre fram… :)

Det blev inte alls som jag tänkt. Jo, ett cert har vi tagit. Men inga tävlingsdebuter, inga priser, och spännande på andra fronter? Nja…

Det blev ett år av undersökningar av Vera som resulterade att jag äntligen fick veta vad som är fel. Fysträning har gjort att hon mår bättre men hon är inte bra.

Privat har mycket handlat om min mamma, som avled 1 juli.

Mina planer på ett rullande hunddagis blev inget, mycket på grund av min privata situation. Det är jag tacksam för idag eftersom jag istället kunna ägna tid och energi åt min mammas sista tid i livet.

I november hade jag min djupaste dip nånsin gällande hunderiet. Jag insåg att jag inte kände nånting för hundträning och föreningsliv överhuvudtaget. Tomt, finito, ingen glöd, ingen motivation, ingenting. Tanken på att lägga allt vad gäller hund åt sidan blev en realitet. Skrämmande, eftersom hundar alltid varit mitt liv, och en stor del av min tid och energi ägnas åt detta. Skrämmande, eftersom större delen av mitt sociala nätverk har med hund att göra.
Orsaken är att de sista åren av mitt hundliv fyllts av kraschade drömmar, inställda planer, en mängd besvikelser och riktiga bedrövelser. Det har hänt positiva saker också, men de överskuggas av allt negativt. Tillsammans med andra sorger i privatlivet så tog det bara stopp.

Nu i december har det känts lite bättre och jag trevar efter små glimtar av träningsglädje som dyker upp.

Vixen har kommit till vår flock i år, och är en positiv energi :)

Men för 2014 sätts inga mål, inga planer görs upp, förväntningarna är lågt ställda. Jag begränsar mig till att önska att året blir bättre…

Gott Nytt År till er alla!