Lite om Waiko

Inser att jag knappt skrivit något alls om Waiko här i bloggen. Det har blivit desto fler bilder och inlägg på Facebook i stället…

Waiko är en mycket trevlig valp, väldigt lagom. Positiv till det mesta, inga direkta rädslor, nyfiken. Det lilla vi tränat hittills känns bra, han är koncentrerad och intresserad. Gillar både föremål och godis. Han är snäll och glad mot både hundar och människor. I helgen var det hundutställning här på Åland och då fick Waiko följa med och miljöträna lite vilket gick alldeles utmärkt. Positiv attityd kan man säga :)
Jag följer hans syskon och halvsyskon på Facebook och alla verkar nöjda med sina valpar. Känns ju lite extra spännande när jag på sätt och vis är ”farmor” 😉 11 oktober ska några av Waiko och några av syskonen träffas i Uppsala, det ser jag fram emot!

waiko19waiko20

Blä.

Inte så uppåt just nu. Jag mår inget vidare, lång historia om att sluta med en medicin, i korthet så har jag haft huvudvärk i 9 dagar nu varav de sista två dygnen hela tiden. Ska till läkare i morgon.
Vera mår heller inget vidare. Eller ja, allt är relativt. Tillräckligt bra för att t.ex. elegant hoppa över staketet och jaga rådjur, men annars har hon blivit sämre. Har nu satt in smärtstillande, Rimadyl, på nytt, så får vi se hur hon svarar på det. Jag börjar bli uppgiven.

vera49

 

Vera – 16 veckor på antibiotika

Vera har nu gått på antibiotika i 16 veckor. Rimadylen, dvs smärtstillande, provade jag sluta med för 4 veckor sedan, vilket har fungerat utan några dippar i mående. Provade minska antibiotikadosen nån vecka senare men tyckte att jag genast märkte en försämring. Nu är Vera tillbaka på ursprungsdosen antibiotika och har i stort sett tagit igen försämringen. Allt detta är enligt instruktioner från veterinär Ylva Trygger.

Mår Vera bra då? Nja. Jag tycker hon ligger rätt stadigt på ca 85% av sig själv, ibland upp mot 90%, ibland 80%. Vera busar med de andra hundarna, är hon lös kan hon röja rejält, hon vill följa med på promenader och andra aktiviteter, hon blir glad då det kommer folk hit, hon äter som hon ska, pälsen glänser, ögonen är klara och fina… men. Vera blir fort trött, hon vilar mycket, hennes tandkött är emellanåt nästan vitt, hon drar sig undan lite, verkar typ deprimerad? På koppelpromenader sätter hon ner huvudet och GÅR. Rakt fram, stadigt dragande. Stannar vi sätter hon sig i färdriktningen. Hon tar ingen kontakt, lyder motvilligt, vill inte ha godis. Avstängd liksom.

Det är ett jävla otyg det här med fästingar. Mina hundar har just nu gift invärtes i form av Bravecto och gift utvärtes i form av Bayvantic. Klokt? Jag vet inte. Ser jag på Vera så är det klokt. Tänker jag på en bekant som nyligen fått ta bort en ettårig hund pga anaplasmos så är det klokt. Tänker jag på att det är gifter som påverkar hundarnas kroppar, min kropp, barnets kropp, naturen, ja då är det helt galet. Pest eller kolera? ”Bara” att välja.

vera48