Vera – 16 veckor på antibiotika

Vera har nu gått på antibiotika i 16 veckor. Rimadylen, dvs smärtstillande, provade jag sluta med för 4 veckor sedan, vilket har fungerat utan några dippar i mående. Provade minska antibiotikadosen nån vecka senare men tyckte att jag genast märkte en försämring. Nu är Vera tillbaka på ursprungsdosen antibiotika och har i stort sett tagit igen försämringen. Allt detta är enligt instruktioner från veterinär Ylva Trygger.

Mår Vera bra då? Nja. Jag tycker hon ligger rätt stadigt på ca 85% av sig själv, ibland upp mot 90%, ibland 80%. Vera busar med de andra hundarna, är hon lös kan hon röja rejält, hon vill följa med på promenader och andra aktiviteter, hon blir glad då det kommer folk hit, hon äter som hon ska, pälsen glänser, ögonen är klara och fina… men. Vera blir fort trött, hon vilar mycket, hennes tandkött är emellanåt nästan vitt, hon drar sig undan lite, verkar typ deprimerad? På koppelpromenader sätter hon ner huvudet och GÅR. Rakt fram, stadigt dragande. Stannar vi sätter hon sig i färdriktningen. Hon tar ingen kontakt, lyder motvilligt, vill inte ha godis. Avstängd liksom.

Det är ett jävla otyg det här med fästingar. Mina hundar har just nu gift invärtes i form av Bravecto och gift utvärtes i form av Bayvantic. Klokt? Jag vet inte. Ser jag på Vera så är det klokt. Tänker jag på en bekant som nyligen fått ta bort en ettårig hund pga anaplasmos så är det klokt. Tänker jag på att det är gifter som påverkar hundarnas kroppar, min kropp, barnets kropp, naturen, ja då är det helt galet. Pest eller kolera? ”Bara” att välja.

vera48