Fortsatt ovisshet

Här lever vi i fortsatt ovisshet.

Jag har gjort ett såkallat synachtentest, belastning av binjurarna, samt tagit ett antal blodprover. Svaren skulle ta 10 dagar att få, så jag får ge mig till tåls nån vecka till. Har mått bättre nu och även trappat ut kortisonet helt – peppar, peppar så har det funkat. Helt bra mår jag absolut inte men skillnaden är så stor så jag emellanåt känner mig helt euforisk :)

Vera har ätit en hög dos Rimadyl (i kombination med antibiotikan) i dryga två veckor utan att jag har märkt någon större skillnad. Denna vecka är hon till och med mer ur gängorna än vanligt. Vera som är vänligheten och mjukheten själv reagerade väldigt på en man som besökte kontoret, gick undan och morrade och lade sig under skrivbordet. Mannen var hundmänniska och de två andra älskade honom. Vera har flera gånger under veckan också blivit arg och rykt på främst Waiko, utan att han egentligen gjort så mycket. Hon verkar väldigt känslig och lättstött.
Veterinären ringde idag och vi diskuterade ganska länge. Hon menade att antingen är det så att Vera inte har ont, eftersom hon inte reagerar på Rimadylen, eller så har hon så ont att det inte hjälper. Vi provar ta bort Rimadylen nu, och händer inget så tar vi bort antibiotikan om en vecka. Fortsättningen är oviss, några tankar finns men veterinären erkände att det här är svårt. :(

vera51

waiko25vixen36

Väntan

Pratade med veterinären igår, Veras provsvar hade kommit och kortisolvärdena var bra. Hon ser helt ok ut vad gäller värdena för vita blodkroppar också. Vi provar nu med att höja på Rimadylen (smärtstillande) rejält för att se vad som händer, samtidigt som veterinären grunnar vidare.

Själv har jag äntligen fått tid till endokrinologen på sjukhuset – tisdag 21.10 ska jag dit. Håller på och trappar ner kortisondosen efter förra veckans boostning och det är inte så kul. I förrgår mådde jag riktigt dåligt och var extremt yr hela förmiddagen. Var tvungen att sätta mig och vila i skobutiken. Låg på soffan hemma sen och undrade om jag skulle svimma liggande. Läser på internet fast jag kanske inte borde och blir fundersam. Addisons sjukdom kanske, men frågan är vad det beror på. Jaja, jag får ge mig till tåls till tisdag. Håll tummarna för att det blir ett bra läkarbesök!

Vixen är utlånad till Tina pga löp, och nu är Hector här några dagar på höstlov.

Hector

Hector

waiko22

Waiko

waikovera03

Waiko & Vera

Waiko

Waiko

(Ny) utredning av Vera

Vera blir inte bättre av antibiotikan och jag börjar bli uppgiven, som jag skrev senast. Jag har därför bestämt mig för att starta upp en utredning för att se om något annat än/inte bara anaplasmosen kan vara fel med henne. Idag var vi på Smådjurskliniken och träffade Rosi, där vi gick igenom både historik och nutid. Rosi har lite funderingar och vi ska prova några olika alternativ. Eftersom Vera är stresskänslig började vi idag med dels en vanlig blodbild men också kontroll av kortisolhalt i blodet – vilket känns bekant för matte som själv utreds för kortisolbrist just nu. En ACTH (belastning av binjurarna) gjordes. Provsvaren som kunde analyseras på kliniken såg OK ut, men kortisolet får vi vänta på till nästa vecka.

Det känns bra att ta tag i det här, även om vi i slutändan kanske hamnar på att det de facto är anaplasmos som är trolig orsak till Veras mående.

Själv mår jag skräp. Har en rejäl kortisolbrist och boostar kortison just nu. Är jättebesviken då jag i morgon lördag skulle åka på valpträff till Uppsala, men får avboka pga måendet. Orsaken till kortisolbristen är inte klarlagd men jag hoppas utredning ska ta fart nu. Har haft tur i oturen att ramla in hos en pensionerad specialist i inre medicin, en av Ålands kanske mest erfarna läkare. Han har tagit mig under sina vingar och det är jag väldigt glad för. Alla borde få ha en sån läkare.

vera50