Fortsatt ovisshet

Här lever vi i fortsatt ovisshet.

Jag har gjort ett såkallat synachtentest, belastning av binjurarna, samt tagit ett antal blodprover. Svaren skulle ta 10 dagar att få, så jag får ge mig till tåls nån vecka till. Har mått bättre nu och även trappat ut kortisonet helt – peppar, peppar så har det funkat. Helt bra mår jag absolut inte men skillnaden är så stor så jag emellanåt känner mig helt euforisk :)

Vera har ätit en hög dos Rimadyl (i kombination med antibiotikan) i dryga två veckor utan att jag har märkt någon större skillnad. Denna vecka är hon till och med mer ur gängorna än vanligt. Vera som är vänligheten och mjukheten själv reagerade väldigt på en man som besökte kontoret, gick undan och morrade och lade sig under skrivbordet. Mannen var hundmänniska och de två andra älskade honom. Vera har flera gånger under veckan också blivit arg och rykt på främst Waiko, utan att han egentligen gjort så mycket. Hon verkar väldigt känslig och lättstött.
Veterinären ringde idag och vi diskuterade ganska länge. Hon menade att antingen är det så att Vera inte har ont, eftersom hon inte reagerar på Rimadylen, eller så har hon så ont att det inte hjälper. Vi provar ta bort Rimadylen nu, och händer inget så tar vi bort antibiotikan om en vecka. Fortsättningen är oviss, några tankar finns men veterinären erkände att det här är svårt. :(

vera51

waiko25vixen36

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *