Facebook gör att det inte känns lika ”motiverat” att blogga, tyvärr. De djupa tankarna har jag väl aldrig bloggat om, och övriga händelser i livet förmedlas rätt väl via korta inlägg på fejjan. Så vad blir kvar att skriva om här? Och vem är målgruppen?

Qila var inneboende en vecka, är lite tomt nu när hon åkt hem. Det funkar så bra att ha henne här – de bruna, dvs hon, Lovis och Ratkus har väldigt stort utbyte. Viggo är normalt lite vid sidan om, men ibland vill han också mysa!

Viggo & Qila

Annie utvecklas hela tiden, förstås. Hon ler, skrattar och tjoar, hon griper saker och hon stoppar dem i munnen. Första grabbnäven päls (Lovis) har passerat hennes fingrar och häromdagen drog hon nästan ner en tallrik från bordet. Dags att börja se upp med andra ord… 😉
Nätterna har dock varit rätt oroliga på sista tiden vilket känns för mig… :S En eller ett par nätter med mindre sömn går ju bra, men inte flera på raken. Jag har varit bortskämd hittills med 5-7 timmars sammanhängande sömn per natt, lite plus/minus, men nu är det segt. Lovis låg illa till när hon väckte både mig och bebis 03.30 och ville ut @&!!!§§*!

Lovis och jag har tränat agility tre gånger sen jag skrev sist, två gånger i ridhus och en gång hemma. Det känns som att vi lite börjar hitta formen efter vårt långa uppehåll, skönt. Lovis kan igen sitt stanna kvar och jag är inte heeelt borta i handlingen :) Det blir nog bra i slutändan. Lovis är väldigt lättstyrd, till skillnad mot Ebba i samma ålder, men än har jag inte lärt mig hur hon funkar så det blir väldigt ryckigt och mycket fel. Det är träning ikväll men det är jädrans kallt ute så jag tror jag hoppar över. Jag vill spara på min intensiva hund, ja inte bara på henne utan på min egen stackars kropp också ;D
Häromdagen tränade jag lite lydnad i affärsgallerian och insåg att Lovis kommer att behöva mycket träning i olika miljöer. Hon blir splittrad då det är ny plats och mycket runt om. Inget nytt under solen, men det har gått så jäkla bra på ridhusträningen att jag tagit för givet att ”allt” lossnat liksom… :)

Lovis

Det lackar…

 

Det lackar stadigt mot jul…

 

Annie har hunnit bli 7 veckor och växer och frodas. Tyvärr har hon fortfarande magknip, jag tycker det blir värre. Hon sover på nätterna, peppar, peppar, men har besvär dagtid. Har provat med diverse droppar, massage och nu i veckan även akupunktur men inget hjälper. Så nu blir det mjölkfri kost för mig en vecka som nästa försök. Och ja, jag vet att det förmodligen går över om sisådär en månad. Men jag tycker det känns för jäkligt att Annie har ont i magen :(

Har varit på några ridhusträningar, mycket nyttigt och roligt. Det blir några korta pass med Lovis nu och då hemma också, får väl säga att jag tränar med kvalitet istället för kvantitet nuförtiden :-) Det har hänt mycket med Lovis både träningsmässigt och i vardagen sista månaderna. Hon är lugnare och mer fokuserad än tidigare, vilket gör det riktigt riktigt roligt att träna.

Vi jobbar på med apporteringen. Jag har även tidigare lärt in apportering på mina hundar med baklängeskedjning, men nu hittade jag ytterligare lite ”twist” i en artikel hos klickerklok.se.

Flera av Canisinstruktörerna har kommit med intressanta blogginlägg på senaste tiden, och nu finns de tillgängliga alla på ett ställe. Här är ett par exempel:
– Maria Yttermyr skriver mycket klokt i sin blogg. Det här är ett inlägg om ledarskap.
– Lena Gunnarsson skriver om ordet ‘nej’ – livsviktigt?

Hur kommer det sig förresten att mina tre hundar har olika färg på ögonen då jag lyser på dem ute med pannlampan? Lovis har gula, Ratkus röda och Viggo blå?!

Ratkus

 

Vem ska man tro på…

… tro på, tro på när, tro på när det är så här…
Ja, jag funderar en del på det här med bebisar och magknip. Det verkar finnas lika många åsikter som det finns mammor och några till. En del menar att inget man äter/dricker går över i modersmjölken, andra menar att man inte ska äta/dricka mjölk och mjölkprodukter, lök, starka kryddor, grovt bröd, öl, bönor, kål, socker, … (fyll i önskvärt). Själv vet jag varken ut eller in.

Annie har haft några dagar med värre magknip, speciellt igår. Idag är det mycket bättre – så bra att jag till och med hinner blogga lite :) För när man bär omkring på en bebis alternativt ammar får man inte så mycket gjort – ena armen/handen är liksom låst. Surfa går fint, likaså titta på TV, men skriva mail eller blogga eller läsa tidning går inte så bra. I tanken gör jag massor, funderar t.ex. som vanligt på hundträning och hundavel, men praktiskt går det sämre 😀

Annie gick upp fint i vikt den veckan vi började ge ersättning kvällstid, men senaste vecka hade hon inte gått upp alls. Vi provar denna vecka till med ÄNNU mer och tätare amning och mat och vila, annars blir det att ge ytterligare ett mål ersättning per dag.

Vi har varit ganska aktiva, Annie och jag – vi har varit och handlat, besökt mamma och i onsdags visade vi upp oss på jobbet. Vi har också börjat promenera med vagnen. Under helgen har vi inte kommit ut pga av all snö, men nu har den eminenta grannen plogat skogsvägen så det går att gå där med vagn. Att gå på trafikerade vägar med barnvagn och tre hundar i koppel lockar inte… 😉

Lovis började ju löpa och flyttade tillfälligt till Tina, där hon var nästan 3 veckor. Pojkarna lugnade ner sig en del under frånvaron, och fast Ratkus varit hos Sara en stund funkade det att släppa ihop alla tre när Lovis och Ratkus kom hem. Lovis hade inte riktigt löpt färdigt men till min stora förvåning funkade det utmärkt att ha pojkarna ihop i ett rum och Lovis i ett annat. Nu är lugnet återställt, Lovis löp är slut och allt är faktiskt som vanligt. Skönt!!!

Lite träning har det blivit med Lovis, inte så mycket, men bl.a. har vi äntligen fått ett genombrott med apporteringen. Fotpositionen står högt på agendan nu när magen äntligen är borta. Har ställt in min hundträningsspegel, en stor helkroppsspegel där jag tydligt kan se Lovis position, i husses nya båthall så jag kan träna inomhus – kanon! Utrymmet är begränsat men det är bättre än att träna inne i köket. Och i morgon blir det lydnadsträning i ridhus, härligt. Jag är taggad!

Planeringen för vårens kelpiekull rullar på, just nu funderar Anu och jag på reservhane till Tundra ifall det av någon anledning inte skulle funka med Myrre. Inte helt lätt… men intressant!

Agraffer, löp och teobromin

Ett tag sen sist, tiden vid datorn har minskat betydligt genom Annie och mail mm har blivit prioriterat framför bloggande.

Vistelsen på BB blev kortare än jag tänkt, mycket beroende på att jag blev riktigt besviken på delar av personalen. Har hört så enormt mycket gott om Ålands BB och dess personal, och många var verkligen super, men där fanns också flera som var verkligt dåliga på att informera, hjälpa och få en att känna sig omhändertagen. Droppen kom natten till torsdagen då en sköterska utan att säga ett ord plötsligt försvann med Annie när hon skulle hjälpa mig med blöjbyte, och var borta en bra stund. Väl tillbaka sa hon ingenting så jag frågade lite försynt vad hon gjort. ”Ja, jag var och gav henne lite ersättning” säger hon då. Jag blev bara SÅ tvärförbannad och upplyste henne om att jag inte vill att Annie ska ha ersättning – ja, men då måste du nog amma säger hon då. Jag blev som ett frågetecken eftersom jag a) aldrig hade sagt att jag inte ville amma, b) ingen hade sagt något om för dålig vikt eller liknande (vilket Annie inte hade). Att då utan att fråga eller ens säga något överhuvudtaget bara gå och ge bebisen ersättning gjorde mig skogstokig. Så morgonen efter bestämde jag mig för att åka hem. Första dagarna hemma var väl lite tuffa med tanke på snittet, men det gick och det kändes helt rätt att åka hem.

Annie är en ganska förnöjsam bebis, hon sover mycket och skriker knappt alls. Sen sover hon förstås bäst dagtid så min nattsömn är minst sagt hackig, men det ska väl stabilisera sig. Att amma och byta blöjor och försöka söva bebis på natten tar tid, det känns som att när man hunnit igenom alltihop är det dags igen :-S Nåja. Borde försöka sova på dagen med henne, men kommer mig ännu inte riktigt för…

Hundarna har reagerat på Annie med måttligt men vänligt intresse. Det var Viggo som blev lite exalterad först, han gillar bebisar. Nu bryr de sig i stort sett inte alls. Och Annie är väldigt obrydd av hundskallen, tack och lov. Fast hon har ju hört dem förr, medan hon låg i magen, så egentligen är hon väl van 😉

Både jag och bebis mår i övrigt bra. Mina stygn, eller rättare sagt agraffer (visst är det ett roligt ord, ungefär som falaffel), dvs stift, är tagna och operationssåret ser fint ut. Jag tycker det är lite jobbigt att jag inte får lyfta eller bära tungt pga kejsarsnittet, eftersom jag blir väldigt bunden då jag inte kan hantera vagn eller ens bilbarnstolen med Annie i ensam. Några korta hundpromenader har jag gått, men blir fort trött och får ont i operationssåret och ryggen. Nå, det är bara att försöka ta det lugnt och låta det läka.

Lovis lyckades bli dålig på fredagen före förlossningen (som skedde på söndagen), spydde och fick inte behålla nånting. Hon var mer eller mindre dålig hela veckan och fick  besöka veterinär för röntgen så att det gick att utesluta att något fastnat i tarmarna. Nu har hon ätit skonkost och mår betydligt bättre. Vi avvaktar och ser vad som händer. Ett JÄTTESTORT tack till bästaste Fanny för all hjälp med Lovis!!!

Igår var det dags igen – då vi kom hem efter att ha handlat insåg vi att någon av hundarna ätit en 200 grams mörk chokladkaka! Livsfarligt. Ringde jouren och fick komma in med alla tre. Kelpien var starkt misstänkt så vi började med att spy henne, och mycket riktigt, upp kom rejäla mängder med mörk choklad. Lovis var lite låg på kvällen av ”knockoutdropparna” veterinären använde, men återhämtade sig snabbt och mår nu bra igen.

Lovis har efter ett år sedan sist börjat löpa, för några dagar sedan. Idag small pojkarna ihop för första gången nånsin, vid flera tillfällen. Så nu har Lovis fått åka till kusin Qila ett tag, där hon enligt uppgift har väldigt, väldigt roligt! Och tänk, så fort hon hade åkt lugnade sig killarnas hormoner och de kunde igen umgås på ett civiliserat sätt. Tack och lov.

Annie

 

Annie, 31.10.2010

I söndags var det dags – äntligen! Annie, 3670g & 50cm, föddes 31.10.2010 kl.21.45!

Kort redogörelse från sjuksängen på BB…:
Vattnet gick 04.00, värkarna startade o sen var det inte så kul ett antal timmar. Epidural fick jag 11.30, och värkframkallande dropp sattes in. Länge trodde vi att det hela skulle vara klart ca 19. Men icke. Nån gång framåt kvällen, ca 21, ”borde” allt vara klart för bebis att komma, men bebis var då sliten så det blev det beslut om kejsarsnitt. Ilfart till OP, i med ryggmärgsbedövning och vips var bebis ute. Hon låg med ansiktet framåt/utåt istället för inåt, därför kom hon inte ut.

Vi mår efter omständigheterna bra, och är kvar på BB, blir förmodligen ett par dagar till. Skriver mer när vi väl är hemma!

Hundträning med fotografering

Ingen bebis idag heller… i morgon är det D-day. Jag har tjatat så mycket om att bebis ska komma ut så nästan alla tror att jag redan har gått över tiden. Men det har jag alltså inte. Däremot har jag haft en stark känsla av att den skulle komma tidigare än beräknat.

Har lite ont här och där och är stor och otymplig, men det struntade jag i idag och åkte iväg på ett par timmars hundträning med Maria S och Tina B. Det var mycket trevligt även om jag kände mig lätt ostrukturerad, som vanligt. Tina hojtade och gormade i egenskap av tävlingsledare medan jag körde på enligt eget huvud – Lovis lär definitivt bli immun mot tävlingsledares kommandon om vi fortsätter så här :-) Jag är nöjd med det lilla vi gjorde och ser fram emot att kunna träna fotgående på riktigt när magen försvinner. Då börjar det bli dags att plocka ihop lite mer moment.

Fotade lite också, här är resultaten:

Lovis

Qila

Qila & Lovis

Qila

Puss på dig matte! Tina & Qila

20.10.2010 – nähä

Jag tyckte att 20.10.2010 vore ett coolt datum för bebisen att anlända, men det tyckte inte bebisen. Beräknat datum är 29.10 men jag har hela tiden känt det som att den ska komma tidigare. Nästa roliga datum är 30.10.2010 så jag får väl hoppas på det 😉 Skämt åsido, den får väldigt gärna komma så fort som möjligt, för jag börjar bli rätt less. Husse, förlåt, pappa är glädjedödare och säger att den inte kommer förrän 11.11… suck.

Det händer inte så mycket. Magen är så obekväm att jag inte varit sugen på att träna hund utan det blir bara 30-40 minuters promenad i skogen dagligen för de fyrbenta. Jag tar bilen till lämplig plats där jag kan släppa dem direkt, så jag slipper harva med dem dragande i koppel.

Mitt ”tillstånd” är sånt nu att jag senast jag besökte stora staden kände att jag bara ville hem. Magen är jättestor och inget i garderoben förskönar. Fötterna är svullna sen länge, värre nu senaste dagarna, och det jag har på dem är antingen Crocs eller gummistövlar. Jackor ska vi inte tala om, två stycken går fortfarande över magen, men proper känner man sig inte… Jag ser hur folks blickar dras till magen som till en magnet och blir bara trött. Kolossal och grotesk är väl vad jag själv tycker, fast många andra (tippar på att 98% fött barn själva) tycker det är SÅ vackert… Hm. En liten näpen graviditetskula sådär i 6-7 månaden kan väl vara sött, men nu… njäe.

Jag och magen 15.10

Glad överraskning

Gissa vem som lite förvirrat kocklande kom spatserande på fel sida om hundstängslet i morse när jag skulle släppa ut hönsen?

Äventyrliga hönan

Blev alldeles fånigt glad. Det tror jag hon också blev, i alla fall så flög hon säkert 10m från grindöppningen som jag fixade, ända in i hönsgården. Visste nog vart hon skulle men förstod inte att ta sig över staketet :-) Härligt, härligt, att hon är oskadd och i säkerhet!

Just nu blåser det ordentlig storm, över 25m/sek sägs det, usch. Det har varit flera strömavbrott. Skönt med eld i spisen! Och hundpromenaden avklarades på förmiddagen medan det fortfarande var något sånär lugnt så det behöver jag inte bekymra mig om.

Magen känns, vad ska jag säga, obekväm. Det stramar och spänner och bebisen är väldigt aktiv. Under lång tid nu har magen liksom bara varit stor och otymplig, men jag har inte tänkt så mycket på den. Nu KÄNNS den liksom hela tiden. Obekvämt att gå, obekvämt att sitta, obekvämt att ligga. Lite har den ändrat form också tycker jag.
Ser inte direkt fram emot förlossningen men känner att det kan räcka nu… bebis, hallå, du kan få börja komma ut nu!

Skogsspår

Idag har Lovis fått ett skogsspår, liggtid ca 1,5 timme. Bitvis spårade hon kanonfint, näsan i backen och tryck i linan. Emellanåt vindar hon iväg (speciellt i vinklarna) och jag är långt ifrån säker på att hon letar efter spåret, men på något sätt hittar hon tillbaka utan alltför mycket hjälp. Eller ja, jag försöker att inte hjälpa alls, men vet ju att jag påverkar ändå… Föremålen ser jag tydligt när hon har i näsan, och med lite uppmuntran plockar hon upp dem och kommer in och leker med stor intensitet. Det känns verkligen som att hon gör framsteg i spårandet nu när vi fått till ett antal spår på kort tid. Ser fram emot tisdag, då är tanken att Tina och jag ska träffas och spåra med kusinerna Qila och Lovis. Av någon förunderlig anledning är Tina och jag aldrig synkade gällande hundträning – är jag på g är inte Tina, och tvärtom, men nu ska vi göra ett försök :-)

Slalomet tränar vi hemma på gräsmattan och även där känns det som ett genombrott. Kontaktfälten har det gått lite troll i då jag haft lite för bråttom och inte riktigt varit skärpt gällande kriterier. Började ju allra först med running, men fick inte till det, så nu är det två-på/två-av som gäller. Har nu, inspirerad av vår Caniskurs, tänkt igenom kriterierna för träningen ordentligt och vips, så funkar träningen så himla mycket bättre… Ordning på matte ger ordning på träningen!
VM i agility gick senaste helg, och jag har sett en del video på nätet. Tycker det är enormt intressant att se hurdan handling det är som gäller från år till år. Snacka om att sporten utvecklas!!! Skulle ha varit åhörare på kurs för förra årets maxivinnare Lisa Frick från Tyskland i somras, men kunde inte vara med, trist eftersom hon vann för andra året i rad nu. Nå, kanske det kommer en ny chans i sommar eller så.

Det är nu 3 veckor till beräknad förlossning. Idag har jag köpt en höst/vinterjacka som man kan ha bebis i bärsele under. Få se om det blir att använda den till bebisen, om inte annat så är det en jacka jag kan ha nu som går över magen. Garderobsurvalet är minst sagt begränsat och det börjar bli kyligt ute… Har två par byxor jag kan ha, varav bara det ena paret är bekväma, och så har jag en fleecetröja och en tunn regnjacka som går över magen. Den som känner mig vet att jag är jackfetischist, så jackor saknas normalt inte i det här huset… Längtar efter att få tillbaka min kropp. Vanliga jackor, vanliga byxor, vanliga långkallingar, vanliga strumpor, vanliga skor och kängor… you name it! Och tänk att kunna böja sig framåt utan att känna att man viker en bebis dubbel och att man halvt spyr…
Men, i det stora hela mår jag riktigt bra. Och ser fram emot att träffa den här lilla individen därinne. Är mycket nyfiken på hur allt ska gå framöver! :-)

Lovely Lovis

Idag har Lovis fått vara modell. Hon börjar bli riktigt fin nu när pälsen växer ut igen efter fällning.

Har väntat på Lovis löp hur länge som helst känns det som, kollade häromdagen och mycket riktigt, hon löpte senast i november…! Verkar bli en löper-en-gång-per-år-hund alltså. Nu tror jag det är på gång, och jag är väl inte helt nöjd över valet av tidpunkt… eventuellt höglöp lagom till bebisfödsel?! Någon som är sugen på att ha två heelers i ett par veckor alternativt en löpande Lovis?

Vi tränar rätt flitigt nu, Lovis och jag. Är inspirerad och motiverad trots (tack vare?) magen. Kanske syskonens framgångar stressar lite? 😉
I veckan var vi på tävlingsträning. Vi har inte så många moment att köra ännu och fotposition och fotgående vill jag inte jobba så mycket med nu när magen är stor och i vägen. Jag var dåligt förberedd och dessutom försenad, så Lovis fick inte riktigt tid att ta in den nya miljön och det blev förstås inte bra. Hade tänkt försöka göra ett intåg på planen och sedan köra lite träning med bra belöningar, i vår egen bubbla, men jag var så dåligt förberedd att jag var rejält störd av mina träningskamrater :-) Nyttigt, nyttigt.
Idag fick Lovis ett ängsspår, någon vecka sedan sist. Hade lagt Frolic i spåret men gissade nog att Lovis inte skulle ta dem, mycket riktigt. Gick med koppel och stannade så fort hon började slå. Bitvis jobbade hon kanon och även om hon gick över första föremålet tog hon sista med glans. Bara att köra på, ska försöka få till längre liggtider också (nu ca 1 timme).

Nu i helgen kör vi sista tillfället på Canis tränarutbildning, sen är kalendern tom!

Hämtade bilbarnstol, ”babyskydd”, idag så nu kommer vi hem från BB också. Säng, madrass, vagn, ny bil, babysitter, bilbarnstol, barn(mat)stol mm är inhandlat, FPA startlådan hämtad, nu saknas mest  ”bara” småsaker.
Jag är total novis på bebisar så det finns en del att lära… insåg t.ex. att jag inte har en aning om hur man ska bädda i vagnen? Som tur är finns ju internet, och det visade sig att flera haft samma dumma fråga. Får nog också erkänna att jag i mitt 38-åriga liv aldrig bytt en blöja – inte vad jag kommer ihåg i alla fall… 😛 Mitt barnintresse har inte varit så stort om man säger så!

Lovis

Lovis

Lovis