Vinter, DHEA och Gran Canaria

Mina blogginlägg kommer med viss regelbundenhet, men det går lång tid emellan… :)

Sedan sist har jag kollat upp Vixens kisseri på Albano. Ja, lilla pudeln kissar inne ibland, oklart varför. De hittade inget avvikande på Albano heller utan tipset var att prova med feromoner och om det inte funkar provbehandla med Propalin (medicin mot inkontinens). Jag har provat med feromoner, märker ingen större skillnad, men inte kommit till skott med Propalinbehandlingen.

Tina och jag avlade också ett besök hos fysioterapeut Jessica Pelz i december. Jessica kollade igenom båda hundarna och det såg bra ut. Vixen är lite ojämnt musklad bak, troligen pga lindrig patella, så det behöver jag jobba med.

18 januari styrde familjen kosan mot Gran Canaria och en veckas semester. Familjens första ”riktiga” semester tillsammans. Vi blev positivt överraskade av ön och skulle gärna åka igen. Bra plats (Playa del Cura), bra hotell (Riviera Vista) och underbart väder. Tyvärr blev Annie sjuk dag 3 i hög feber (virus). Såpass att vi tillbringade en dag på sjukhus där hon fick dropp. Modershjärtat slets itu, som Annie sett fram emot att få bada flera gånger om dagen! :( Resan blev lite väl otursdrabbad – det började med att Vixen slet av en klo 3 dagar innan vi skulle åka, så hundvakt Tina fick ett bestyr med bandagebyten och sockor. Så Annies feber, sen drabbades K av feber på hemresan. Jag fick ryggskott direkt när vi kom hem och min släng av influensan pågår fortfarande, ska till läkare idag.OLYMPUS DIGITAL CAMERAMaspalomas, med fyren El Faro de Maspalomas i bakgrunden.

grancanaria2Playa del Cura, där vi bodde.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Puerto de Mogan, ortsgranne med Playa del Cura och väl värt ett besök.

Kortisolbristen då? Jodå, det var ett orosmoment innan vi reste. Hur skulle jag fixa den stress det innebär att resa? Men precis som jag har märkt förut så är det jobbigast innan resan, i samband med förberedelser och packning. Då får jag öka kortisonet lite. Själva resdagarna tog jag också extra kortison. Överlag gick det alldeles utmärkt!

Jag var i kontakt med min läkare i november och han tyckte att vi skulle kontrollera DHEA, ett hormon som personer med hypofysinsuffiens ofta har brist på. Mycket riktigt, jag hade låga nivåer. Jag började ta tillskott av detta sista december. Än så länge märker jag inte någon skillnad.

waiko53
Waiko

vixen51Vixenvixen52-2Vixen  vixen54VixenwaikovixSnowy dogs...

Waiko utställd, BIR med cert!

Waiko har varit på sitt livs första utställning, Eckerö Int här på Åland. Jag ställde både honom och Qila (Vickulas Qila) då Tina inte mådde bra. Storslam – BIR och BIM! Domare var Eva Eriksson (Sverige), och hon tyckte mycket om Waiko. Bl.a. slog han en norsk championhane.

Kritiken: Maskulin juniorhane. umärkt helhet. Välformat rävlikt huvud. Mandelformade ögon. Utmärkt kropp och benstomme. Ännu inte helt klar i förbröstet. Stark rygg, fina vinklar. Rör sig mycket väl när han samarbetar!

I gruppen hade vi (förstås) inget att hämta men jag tyckte det var väldigt roligt att få gå in i stora ringen, har aldrig gjort det i Eckerö förut. Waiko skötte sig väldigt fint, matte var stolt 😉

waiko49

Sommaren som gått

Sommaren har gått och hösten är här. Det har varit en varm höst, först nu som kylan kryper på.

Jag mår fortsatt bättre. Jag mår inte helt ”normalt”, men kan nog faktiskt säga att jag fått livet tillbaka jämfört med året som gått. Underbart!
Jag läser på om min sjukdom och har hittat både personer jag kan fråga och bra facebookgrupper. Jag mixtrar med doseringen av kortison och lär mig hela tiden. Sista veckan har jag mått såpass bra att jag till och med har glömt ta medicin ibland :)

Semestern tillbringade vi mest på Kökar men i augusti var det dags för hunderi igen – vi började med privatträning för Niina Svartberg. Waiko och jag hade knappt tränat alls sen sist (december!) och jag kände mig otroligt ringrostig, men hjälp vad duktig Waiko var… känslan efteråt var härlig – vi kan ju! :)
Därnäst var det Canis Clicker Camp i Kungsängen utanför Stockholm. Jag hade velat gå Nose Work med Marie Fogelqvist men den kursen blev inställd, så istället blev det åskådare på spårkurs med Tobias Gustavsson. Hade tänkt lämna hundarna hemma men Vixen började löpa vilket resulterade i att Waiko fick följa med på lägret i alla fall. Tobias var duktig och kunnig och kursen gav mersmak. Extra kul att goa vännerna Maria S och Stina R var med på samma kurs!
Kom hem på torsdag kväll och lördag-söndag var det dags igen – tävlingslydnad för Emma Willblad. Även denna gång åskådare. Också mycket intressant med en hel del att ta med sig i träningen.
Helgen efter blev det agility för hela slanten, lördagen som speaker och fotografering en stund på söndagen.
Sammantaget mer aktivitet på en månad än på hela förra året, tror jag :)

annie150711 annie150801 annie150809 annie150812 waiko50 vixen46

 

 

Kortison, MH och HD-resultat

Nu har jag ätit låga doser kortison sedan 12.5, och jag mår så himla mycket bättre! Har inte haft en enda riktig ”dipp”. Blir det lite stressigt så känner jag av yrsel men jag är inte i närheten av hur dåligt jag mått tidigare. Åh, det är så skönt! Under lång tid har jag inte orkat göra mer än det absolut nödvändiga men nu finns det ork och energi hela dagen och jag fixar och donar med än det ena, än det andra. Underbart!!!

I juni åkte jag till Eskilstuna, bodde på bed-and-breakfast och gjorde MH på Waiko. Jag var lite spänd inför resan eftersom jag inte gjort något så ansträngande på många månader. Men det gick bra. Lite yrsel dagarna innan, säkert för att jag stressade upp mig, men resan gick bra och jag däckade inte efteråt.
Det var härligt att äntligen få se Waikos syskon, Chips valpar. Ett trevligt litet gäng – ja, alla utom Waiko är små – som alla var sociala, glada och lekfulla. Roligt att träffa ägarna IRL även om det blir alldeles för kort sådär under en intensiv MH-dag.
Waiko gjorde ett helt OK MH med 1:a på skotten (matte tyckte att det small alldeles hemskt).

Måndagen efter midsommar var det dags för röntgen av Waikos höfter och armbågar. HD A, AD 0. Bästa tänkbara, härligt, det är alltid lite nervöst!

annie150629  waiko44anniesv1

 

Hundfotografering

Häromdagen lade jag ut en förfrågan på Facebook om någon ville ställa upp med hundmodeller för lite hundfotografering, och igår träffades Jenny och jag och hennes familj. Kallt och blåsigt, men soligt. Jag blev rätt nöjd med bilderna. Ester som är vit var svårare än jag trott att få bra medan de två svartingarna var enklare. Insåg att jag har fruktansvärt svårt att hålla kameran rak! Fast det ser ok ut i sökaren blir det ofta sneda bilder.

Det här är fina Selma (Light My Fire Helice), en berger des pyrenees face rase eller som man också säger – korthårig pyreneisk vallhund.  jenny-13

jenny-14Och det här är Esther, Perhaps Perla Orientale, en west highland white terrier. Hon gjorde intryck på mig redan som unghund när hon var med på agilitykurs – numera är hon en dam i sin bästa år, sisådär 8.jenny-7

Sist men inte minst, belgisk vallhund groenendael Je M’Appell Zalza.jenny-3

Våren är här, banne mig

Vi är inte ens i mitten av februari, men våren är absolut här. Ljusare tider och nu ett par ljuvliga soliga varma dagar! Underbart. Sol och värme gör mig gott.

Annars fortsätter väntan som hösten bestått av. Väntan på att sjukvården ska hitta vad som felas mig. Jag mår lite bättre ibland, lite sämre ibland. Det känns som en konstant rödvinsbaksmälla kryddad med astma. Konstant yrsel, energilöshet, tung i huvudet, kroppen orkar ingenting. Jag rasar ofta helt på eftermiddagarna – matt, kallsvettig, illamående, totalt slut. Det enda som hjälper är att jag lägger mig ner och sen tar det allt mellan 20min och några timmar tills jag mår bättre.
Jag promenerar dagligen med hundarna men blir som spaghetti i benen. Kroppen känns som att den går sparlåga, finns inget extra att ta till. Pulsen rusar och jag flåsar som en blåsbälg när jag går upp för trapporna till övervåningen, speciellt nattetid då kroppen varit i vila. Lekte med Waiko på gården och sprang lite häromdagen men jag fick avbryta, jag började hosta som en galning och fick inte luft.
Så här långt har jag enligt min endokrinolog inte sköldkörtelproblem, inte kortisolbrist, ingen överkänslighet mot gluten och inte diabetes. Inga höga TWAR-värden. Inga höga borreliavärden. Har gjort en sömnapnéutredning men det är det inte heller. Gjorde också en lungröntgen men den har jag inte fått svar på ännu (antar – hoppas – att någon skulle ha hört av sig om det var något alarmerande). Gör PEF-mätningar hemma nu som ska lämnas till läkare.
Jag har kontaktat den privatläkare som konstaterade min kortisolbrist i höstas för en second opinion, och han ville ha kortisolprov och ACTH igen vilket jag har lämnat idag. Ska träffa honom när provsvaren är klara och jag hyser ett litet hopp om att han ska ha idéer om hur vi går vidare. Endokrinologen har inte så mycket förslag.

Med solen och vårkänslorna kommer längtan efter hundträning, längtan efter att planera in kurser och läger, utställningar, resor. Men det går inte, för mår jag så här så kan jag inte resa några längre sträckor eller vara borta flera dagar i sträck.
Jag har tre grejer i kalendern i alla fall – MH för Waiko, kennelläger och kelpieläger. Med prioritet i nämnd ordning. Jag SKA på MH:t. Och känner jag mig ens någotsånär så vill jag åka på kennelhelg. Kelpieläger, ja då behöver jag må betydligt bättre än vad jag gör idag.

vixen41waiko30 vixen40 waiko31 waiko32