Kortison, MH och HD-resultat

Nu har jag ätit låga doser kortison sedan 12.5, och jag mår så himla mycket bättre! Har inte haft en enda riktig ”dipp”. Blir det lite stressigt så känner jag av yrsel men jag är inte i närheten av hur dåligt jag mått tidigare. Åh, det är så skönt! Under lång tid har jag inte orkat göra mer än det absolut nödvändiga men nu finns det ork och energi hela dagen och jag fixar och donar med än det ena, än det andra. Underbart!!!

I juni åkte jag till Eskilstuna, bodde på bed-and-breakfast och gjorde MH på Waiko. Jag var lite spänd inför resan eftersom jag inte gjort något så ansträngande på många månader. Men det gick bra. Lite yrsel dagarna innan, säkert för att jag stressade upp mig, men resan gick bra och jag däckade inte efteråt.
Det var härligt att äntligen få se Waikos syskon, Chips valpar. Ett trevligt litet gäng – ja, alla utom Waiko är små – som alla var sociala, glada och lekfulla. Roligt att träffa ägarna IRL även om det blir alldeles för kort sådär under en intensiv MH-dag.
Waiko gjorde ett helt OK MH med 1:a på skotten (matte tyckte att det small alldeles hemskt).

Måndagen efter midsommar var det dags för röntgen av Waikos höfter och armbågar. HD A, AD 0. Bästa tänkbara, härligt, det är alltid lite nervöst!

annie150629  waiko44anniesv1

 

Veras symptom anaplasmos

Vera har nu ätit antibiotika i drygt två veckor utan nämnvärd förbättring. Kanske hon är lite, lite piggare, mest i form av att hon ”blänker till” ibland i form av ett litet lekutbrott eller liknande. Vi har nu satt in Rimadyl (smärtstillande) som ytterligare hjälp.

Flera har frågat om hur Veras sjukdom yttrar sig så jag tänkte skriva lite om hennes symptom.

När Vera är pigg så är hon en ganska typisk ung kelpie. Hon busar mer än gärna med andra hundar,  speciellt Vixen.  I de fallen är det Vixen som tröttnar först, trots att hon är yngst. Hemma märks Vera mycket, hon kommer med grejer och vill leka, hon drar igång Vixen för bus, hon tigger mat så fort tillfälle bjuds, hon tuggar sönder saker…
I träning så är hon kontaktsökande, kampar och leker gärna, kommer tillbaka med grejer man kastar och vill leka mer, utför moment snabbt och intensivt, stjäl grejer ur fickor och väskor.

När Vera inte mår bra är hon som en gammal hund. Hon blir glad när folk och andra hundar kommer, busar gärna men bara en stund. Hon sover/vilar mycket och man märker inte så mycket av henne inomhus. Inbjuder sällan eller aldrig till lek, vare sig med mig eller Vixen.  Är lugn i olika situationer och lägger sig snabbt och vilar. Vera går med på promenader utan problem, det jag har märkt är att hon är väldigt okontaktbar när hon går kopplad, något jag inte kommit tillrätta med. Tror att det har att göra  med värken.
I träning är hon okoncentrerad och ”tittig” på allt utom mig. Hon leker pliktskyldigast korta stunder, utan engagemang, men tappar snabbt intresset. Hon gör moment men utan geist och jag får tjata mycket. Att få henne att erbjuda beteenden är nästan  hopplöst och ingen belöning är bra nog för att pigga upp henne. En träningskompis beskrev Vera som ”lite frånvarande”.  Själv skulle jag nog säga ”mycket frånvarande”.

Flera veterinärer har sagt att om jag inte tränade med min hund och inte var så observant så hade nog ingen märkt att Vera var sjuk. Hennes sjuka perioder smyger sig på och i och med att hon inte visar tydliga symptom som hälta, uppenbar stelhet etc så märker man inte riktigt när det kommer. Hon ger intryck av att vara en ovanligt lugn kelpie helt enkelt. Ser pigg och alert ut, har glansig och fin päls och en normal kropp i helt ok skick.

Jag trodde verkligen att vi hade löst problemet när vi upptäckte ryggproblemen men så var det ju inte. Nu får vi se hur det går med antibiotikan och smärtlindringen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Goda nyheter är i alla fall att det fötts 8 st kelpievalpar på kennel Meringa, 3 hanar och 5 tikar! Fantastiskt kul att den frusna sperman från Chip äntligen kommit till användning och att det blev en hel bunt med valpar :) Dessutom väntar vi spänt på om det blir valpar efter Chip även hos kennel Busligan, då med Veras mamma Tira.
Jag planerar att åka och titta på Chips och Vizzlas valpar efter midsommar <3

 

 

Roligheter på gång, men…

Njuter av påsk och vår och ser fram emot nästa vecka, för då blir det nästan bara roligheter… På tisdag åker jag till Strängnäs för att vara på tävlingslydnadskurs för Heidi Billkvam hos Canis Sörmland i tre dagar, sen hem och vila en dag och så kommer goa Maria Rick på besök över helgen. Det är lydnadsprov på hemmaplan och Vera är anmäld.

Det tråkiga är att Vera inte varit riktigt kry på ett tag. Det kommer krypande så det är svårt att avgöra om hon faktiskt mår dåligt eller inte. Men nu är hon lite låg, trött och inte riktigt träningsengagerad. Dessutom öm i ryggen. Felet är mitt då jag har slarvat med fysträningen och massagen en tid. :(

För mig är det viktigast att snabbast möjligt få henne i skick igen och att hon mår bra då vi ska gå kurs. Mår hon bra går vi kanske lydnadsprov, men är hon inte bra så struntar vi självklart i det. Koppelpromenader, blåbärsskritt, viktmanschetter och massage, allt i väl vald blandning, kör vi på med och hoppas hon snart är i form igen.

Nu är Veras mamma, Busligans Tiramisu ”Tira”, också inseminerad med Goodwill Limelight ”Chip”. Superspännande! :)

Supreme AUCH Goodwill Limelight x IPO/BHP1 IPO1 KORAD Meringas Illuin

Ibland samverkar händelser på ett märkligt sätt så det nästan verkar vara meningen.

2007 importerade jag och Anna Jonsson, kennel Grejaskogen, med benägen hjälp från Ann-Sofie Lindgren, kennel Vickulas, sperma från  Supreme AUCH Goodwill Limelight. Den var tänkt till en egen tik, men så har det av olika anledningar inte blivit. På senare tid har jag tyckt att det börjar bli dags att den kommer till användning. Anna och jag har pratat löst om att leasa en tik tillsammans och jag har också kikat på tänkbara uppfödare/tikägare som skulle kunna vara intresserade av att använda Chip. Önskemål på lämplig tik: vara frisk och mentalt stark, gärna med linjer/hundar bakom som vi här i Norden känner väl, med syskon som likaså är trevliga, friska och stabila.

Häromdagen gjorde jag en kort lista över intressanta hundar/kullar och började med att skicka ett mail till den första uppfödaren/ägaren på listan: Maria Dahlberg, kennel Meringa. Då med tanke att hon kanske skulle vara intresserad av att använda Chip nästa år eller så. Och jodå, Maria tyckte det lät intressant, hon skulle fundera.
Så gick det nån dag och sen hade jag ett nytt mail: skulle jag vara intresserad av använda Chip på Meringas Illuin ”Vizzla”? Typ nu, hon ska strax börja löpa? Hjälp, tänkte jag, snabba ryck! 😀 Det visade sig att Maria behövde byta hane på sin planerade kull på Vizzla och att min förfrågan om Chip därmed kom väldigt lämpligt…
Maria har haft förmånen att träffa flera av Chips släktingar i Australien (pappa, farfar, farmor, mormor och mormorsmor) plus en kullsyster till mamman i Sverige, och dessutom ägt en kusin till mamman.

Meringas I-kull är efter SE Bch NO Bch NO Uch KORAD Busligans Bocca, en duktig brukshund som bl.a. kommit 4:a på norska mästerskapen i sök. Mamma är KORAD RLD N RLD F RLD A Evallens Red & Tan Och Onanza, som tävlar elitspår, lydnadsklass II, mästarklass rally och agility klass 1. Av 9 valpar har 8 A-höfter och 1 B-höfter, 6 st har gjort godkända korningar och alla utom en (export Estland) är MH-testade med bra resultat. I kullen finns flera utställningschampions, en tjänstehund och det tävlas i bruks, lydnad och agility.

Det här ska bli SÅ spännande så ni anar inte!!! Fast det är klart, mycket ska stämma ännu. Håll tummarna för att allt går vägen och att det blir Chip-Vizzlavalpar på Meringas kennel under våren!

chipChip, 11 år

vizzla Vizzla

Ortopedbesök för Vera

Var hos ortoped Ole Frykman med Vera i onsdags, för att kolla hennes rygg.
Det blev på sätt och vis som jag hoppades – han hittade små förändringar i Veras rygg som högst troligt är orsaken till Veras mående, men med fysioterapi och träning ska det gå att få bukt med obehaget/smärtan hon har och jag ska kunna träna vad jag vill med henne, utan begränsningar. Det känns skönt att få bekräftat att det är något fel, även om jag själv vetat det en längre tid, eftersom jag ibland känt att en del trott att jag inbillar mig… 😉
Tråkigt är att Vera nog inte kommer att användas i avel. Ortopeden gav inga restriktioner mot avel, utan det är mitt eget beslut. Vera är en mycket trevlig, lättsam hund som är rolig att träna med, med fina höfter och armbågar och dessutom snygg, efter en spermaimport från Australien, så det känns surt. Men förhoppningsvis går någon/båda systrarna i avel. Och min importsperma ligger tryggt i frysen tills jag vet vad jag ska hitta på med den 😉

Nä, huvudsaken, viktigast av allt, är att Vera kommer att må bra och så gläder jag mig åt att vi ska kunna träna och tävla fullt ut i framtiden! Nu ser jag fram emot att träffa fysioterapeut Jessica Pelz igen för att göra upp ett träningsprogram för Vera. Här ska jobbas :)

 

 

 

NORD JW-12 Busligans Vera Black

Resan till vinnarutställningarna i Herning i Danmark blev en riktig hit! Ressällskapet Marie E och jag har haft det riktigt, riktigt bra. Vi hoppade på vår finska buss, en resa arrangerad av en privatperson, i Stockholm torsdag morgon. Vi reste hela dagen, med flera korta och längre pauser, och var framme på hotellet torsdag kväll. Fredagen var ledig, vi sov och njöt av frukosten. Gick långpromenad med hundarna och sen ägnade Marie kvällen åt att fixa hundar. Jag som inte har nån pälshund sov, läste och åt onyttigheter. :) Lördag morgon startade vi tidigt, tidigt (bodde ca 1h resa från utställningen). Jag var nervös för att vi inte skulle hinna i tid om det var mkt köer, men vi var på plats i god tid. Vera var ensam i sin klass, fick excellent men inget CK, så där brann titeln dansk juniorvinnare 2012 inne. På söndagen var jag inte längre nervös, vi var i god tid och jag hade inga förhoppningar alls. Vera fick excellent, denna gång också CK och slog den andra tiken i klassen = nordisk juniorvinnare 2012! Så numera ska hon tituleras NORD JW-12 förstår ni. Första, men förhoppningsvis inte sista, titeln! 😀
Marie hade en baby (Silver Dream Fifth Avenue ”Duna”) och en valp (Rising Stars Loved By Gun Lake ”Olle”) med, båda blev BIR båda dagarna och fick gå i stora ringen. På söndagen fick jag äran visa Duna i finalen, kul! Också Vulcan Thunder Nortbay ”Dastan” var med, en fantastiskt trevlig hane på 19 mån. Han fick excellent och CK båda dagarna. Ett gäng ålänningar hade åkt ner med egna bilar också, och de hade med sig både danska juniorvinnare och danska vinnare, danska champions, nordiska juniorvinnare och nordiska vinnare med sig hem. En framgångsrik åländsk helg!
Jätteskoj var det att träffa både kelpiefolk och heelerfolk, allra roligast var nog att träffa Viggo och Ratkus uppfödare Trine. Vi har inte träffats så väldigt många gånger under åren, men det är alltid lika trevligt. Ratkus pappa Simonsville Eamon var på plats och det var kul att se både honom och några halvsyskon.
Vi startade hemresan med bussen natten mellan söndag och måndag, och anlände till Stockholm måndag eftermiddag. Vi hade tidigt insett att vi inte skulle hinna till Kapellskärsbussen så vi frågade på Facebook om någon skulle kunna tänka sig att köra oss från Viking Line terminalen i Stockholm till Kapellskär. Det finns underbara människor, flera erbjöd sig och en av Maries valpköpare körde oss till sist. Tack Anneli! <3 Våra medresenärer i bussen var fantastiska, de högg i allihop och började packa burar och ta våra hundar då vi kom fram till terminalen i Stockholm och det var tight om tid. Tack vare dem och vår researrangör Riikka förlöpte hela resan lugnt, tryggt och stressfritt. Tack allihop!

Igår började Vera bete sig som om hon satt något ordentligt i halsen. Det pågick under dagen, gav lite förstahjälp i form av paraffinolja och sparris, men vid 16-tiden åkte vi till veterinär. Vera sövdes och det konstaterades att hon hade väldigt svullna och såriga tonsiller, dock inget föremål i halsen. Veterinären sade att det kan vara kennelhosta, skulle inte vara så konstigt efter denna resa. Antibiotika ordinerades och sen åkte vi hem. Väl hemma efter att ha ätit och varit som vanligt skrämde Vera mig rejält, hon blev lite vinglig, jätteslö och trött.  När jag tempade henne hade hon 36,2. Bäddade in henne ordentligt och började ringa för att få tag på en veterinär. Det är inte det enklaste här på Åland, utanför ”kontorstid”. När jag väl fick tag på veterinären så tog det bara ett par minuter så hade Vera piggnat till och börjat tugga ben, och sen var hon som vanligt. Förmodligen var det något med sövningen som spökade. Riktigt obehagligt!

Excellent, lätt exalterad & lite om Ebba

Vera har i helgen vänstervarvat på internationella utställningen i Eckerö (Åland). Hon var ensam i juniorklassen och fick excellent men inget CK. Qila och Lovis tävlade i öppen klass, Lovis fick nöja sig med blått (?) medan Qila tog hem BIR:et med cert och CACIB. Ena hanen var Boss, Roscanailles Usco, utan CK. I år således bara åländskägda kelpies. Domare Saija Juutilainen, Finland.

Veras kritik:
15 mån trevlig och aktiv ung tik. Bra modell, feminint huvud och uttryck. Korrekt bett. Lite för brant kors och ännu aningen mjuk överlinje. Typiska vinklar och tassar, bra pälskvalitet, trevligt temperament. Ännu slarviga frambensrörelser. Behöver mer balans. Har lovande drive från sidan. Härlig och aktiv.

Träffade även goa lilla Ratkus! Det gick inte så bra på utställningen pga av hans krumma framben, men han är tusan så fin annars! Lille plutten. <3  Är så glad att han har fått det hem han har fått för han blir otroligt väl omhändertagen av Jana och Amanda.

Lätt exalterad är jag över min hund just nu. :)
Vera flyger fram i skogen, hela promenaderna igenom, och när vi kommer hem är hon normaltrött, inte flåsig och helt slut. Inne tigger hon ohämmat, skäller på mig när hon tycker att vi ska göra nåt och så har hon börjat tugga sönder saker igen. Ingen är gladare än jag! Under träning är Vera taggad och med, vill göra mer och dessutom har hon fått bättre aptit på träningsgodis.
Min känsla av att något var fel tidigare var helt rätt, den saken är klar. För det är en helt annan, gladare och MYCKET piggare hund jag har nu! :)

Ser jag tillbaka nu så kan jag konstatera att vi tappat ca ett halvår av värdefull träningstid medan Vera varit sjuk/ur form. Det har blivit mycket halvtaskig, heltaskig eller ingen träning alls. Men när jag inventerar kunskapsbanken så tycker jag att Vera har goda grunder. Det känns som att det som brister nu är främst engagemang och koncentration, att hitta vår ”bubbla” när vi tränar. Jag tror att vi har tappat lite av detta under våra halv- och heltaskiga träningar. Vera har helt enkelt inte orkat engagera sig och då har inte träningen blivit lustfylld. Märker skillnad nu även under promenaderna, tidigare har det varit stört omöjligt att få Vera att göra saker när vi varit ute och gått, medan hon nu börjar söka min uppmärksamhet mer och mer och bjuder på beteenden.

Något helt annat – av någon anledning kallar jag ofta Ebba för Vera och tvärtom när jag ska berätta nåt om någon av dem. Häromdagen tittade jag i Ebbas gamla pärm. Blev förstås väldigt vemodig. Speciellt när jag läste hennes utställningskritik från Tammerfors 24.3.2007. Domaren Rainer Vuorinen, en av de ”gamla finska rävarna”, var helt lyrisk och berättade att han minsann dömt många kelpie, även i Australien, men att hon kanske var den bästa han sett! :)

Sällsynt vacker. Idealiska proportioner. Vackert huvud och öron. Utmärkt överlinje. Bra kropp. Synnerligen stabil benställning (hittar ingen bra översättning – men bra är det i alla fall…). Bra päls. Fullständigt (oläsbart) rörelser. Alldeles underbart temperament.

Mindre kul var när jag tittade igenom våra lydnadstävlingar. I princip kommer jag bara ihåg den sista, då bröt jag efter 3 moment eftersom hon var noll närvarande och till och med sprang fram till en hund utanför ringen. Jag var fruktansvärt besviken. Men bland resultaten fanns också till exempel ett förstapris i klass 1 med 192 p och klassvinst… Varför kommer jag inte ihåg det? Vore det inte bättre att komma ihåg det som gått bra?!

Bilder på fina Ebba, här är hon ca 18 månader.

Vickulas Jet, ”Ebba” 2005-2009

Ebba

A-höfter och a-ntibiotika

YES!!! Igår kom Veras höftleds- och armbågsledsresultat från Finska kennelklubben. Höfter A, armbågar 0. Så skönt! :) Nu är MH avklarat och de obligatoriska röntgenbilderna tagna, allt med OK resultat. Bara att träna på… eller?

Nja… Vera piggade på sig precis då antibiotikakuren var slut, men det varade bara ett par dagar. Igår tog vi nya blodprover och mycket riktigt, värdena var något bättre men långt ifrån bra. :( Värdena tyder på något fästingrelaterat, trots att snaptesterna för borrelia och anaplasmos var negativa. Det blir 15 dagars antibiotikakur till och ”riktiga” blodprover för fästingsjukdomarna är skickade till labb. Scheisse. Detta betyder att vi får stryka kelpiespecialen i Norrtälje som vi anmält till, men det kan kvitta. Ställa hinner vi, huvudsaken är att Vera blir frisk.
Men usch vad svårt det är med en ung hund att bedöma vad det är som händer med dem! Är det hormoner, är det utvecklingsfaser, är det (dåliga) tränarfärdigheter eller är det sjukdom? Är det normalt eller onormalt?

Lydnadsläger och MH

Nu har vi varit ute och rest, Vera och jag. Först åkte vi till Stallarholmen nära Strängnäs för att delta på lydnadsläger för Anna Larsson, Canis Sörmland. Vera och jag bodde fint på Låsta Bed and breakfast, som jag absolut kan rekommendera! Snyggt, fräscht, underbar miljö, hundvänligt och fantastisk service.
Vi var 6 st på lägret, alla på olika nivåer. Jag fick en hel del tips med hem och var i stort sett nöjd med Vera. Sista dagen var hon seg, om det var för att hon var trött eller om det var nåt annat vet jag inte.

Hem och fira midsommar, sen var det dags igen. I måndags kväll åkte Vera, jag och Annie till Låsta och stannade över natten för att sen köra vidare mot Karlstad och Hammarö BK där Vera skulle göra MH tillsammans med syskonen Emma och Kola. Tyvärr kunde inte Kola komma så det blev bara Vera och Emma. Dessa två tjejer är rejält olika i temperamentet: Emma var det fullt ös på, otålig och studsig, Vera kändes eftertänksam och lugn i jämförelse 😉
Båda tjejerna var sociala, lekte, och jagade efter ”bytet”. Vera blev rädd för overallen som flyger upp och hann inte fram för avreaktion inom tidsgränsen. Spökena var också riktigt läskiga. Emma var en modigare tös än Vera. Båda var skottfasta, Emma fick 2:a och Vera 3:a.

Busligans Emma Frost, Veras syster. Emma har den ovanliga färg som kallas fawn, en slags urblekt brun.

Busligans Emma Frost

Busligans Emma Frost

Bilderna är tagna med min nya kompaktkamera som jag köpte på resan, en Olympus XZ1. Jag är enormt nöjd utifrån de få bilder jag tagit hittills.

Efter MH:t åkte vi till Christina o Janne, Veras uppfödare, och sov över natten. Jag kan rekommendera Wåhlins Bed & Breakfast om ni passerar Karlstad 😉 Tack för gästfriheten!

Annie skötte sig utmärkt under resan, och klarade även MH:t med glans. Då smög jag nämligen iväg och lämnade henne med Emmas matte Ann-Marie, som Annie inte känner sedan tidigare. Det hade gått hur bra som helst. Duktig tjej!

I morgon är det dags för nästa äventyr, då ska vi röntga Veras höfter och armbågar.

Allergi, agility och annat

Hej och hå vad tiden går! Nu är det sommar fast värmen låter vänta på sig. Tyckte jag hade kontroll över det mesta ett tag, men sen kom växterna i trädgården igång på allvar och nu är jag inte med alls…

Agilityuppdatering – gick sisådär med Qila på tävlingarna i maj. En tredjeplacering med fem (?) fel, resten disk. Rätt bra känsla dock.

Allergi – jag har fortsatt rida, sista lektionen för säsongen var i onsdags. Jag kan nysa nån gång i stallet eller på väg hem, men i övrigt känner jag ingenting. Och då gör vi alltid i ordning hästarna själva; borstar, kratsar hovar, sadlar och tränsar, plus lite putsning efter lektionen. Love it!
Jag lånade hem tre marsvin från Ålands 4H-gård för att jobba med allergin. De fick bo i garaget och så tittade jag till dem flera gånger per dag. Hade dem ca två veckor men tyckte inte att allergin blev bättre så jag lämnade tillbaka dem. Kanske det hade funkat om jag gick på akupunkturbehandling samtidigt.
Katter har jag tyvärr knappt träffat alls på sista tiden, skulle behöva uppdatera mig mer. Ska till kliniken för avmaskningskurer till Vera kommande vecka så då får jag passa på att sniffa katt.

Vera ska avmaskas eftersom vi ska göra lite Sverigeturer. Veckan före midsommar ska vi till på lydnadsläger 3 dagar till Anna Larsson, och veckan efter midsommar ska Vera göra MH i Karlstad. Spännande! Samma vecka har jag bokat in höft- och armbågsledsröntgen också, så har vi det gjort. Liten blir stor! :)

Maria S och jag har hållit klickertränarutbildning i Finland under året, och fick i slutet av maj utexaminera 8 nya klickertränare. Ett kanongäng som vi har haft mycket roligt med! Vi planerar som bäst en fortsättningskurs och hoppas också kunna köra igång en ny klickertränarkurs i höst (sista anmälan 31.7!), båda hålls då på fastlandet troligtvis hos Axxell Brusaby i Kimito.

Klickertränare 2012! Fr.v. Sari Haapa, Micael Hukkinen, Jannica Joelsson, Brita Dahlfors, bakom Brita Katja Kontu, Maria Söderlund (instruktör), bakom Maria Camilla Marita Rautakoski, Stina von Bonsdorff, bakom Stina Anna Karin Dernsjö (instruktör) och Elisa Forsman.

På väg hem fotade Maria mig och Vera, en riktigt fin bild tycker jag!

Jag & Vera

Igår hade vi finbesök, då var både Tina & Qila samt Fanny & Lovis på besök. Kelpietjejerna hade kul ihop!

Lovis, Qila & Vera

Annie då? Jodå, hon har blivit hela 1,5 år och det är full fart. Springer, klättrar, fixar och donar. Bra finmotorik. Hon pratar inte ännu men vissa ord börjar vi urskilja och hon förstår väldigt bra. Ett av de första ”tydliga” orden hon började säga var Qila… 😉 Inte bara använt om just Qila dock.