Sommaren som gått

Sommaren har gått och hösten är här. Det har varit en varm höst, först nu som kylan kryper på.

Jag mår fortsatt bättre. Jag mår inte helt ”normalt”, men kan nog faktiskt säga att jag fått livet tillbaka jämfört med året som gått. Underbart!
Jag läser på om min sjukdom och har hittat både personer jag kan fråga och bra facebookgrupper. Jag mixtrar med doseringen av kortison och lär mig hela tiden. Sista veckan har jag mått såpass bra att jag till och med har glömt ta medicin ibland :)

Semestern tillbringade vi mest på Kökar men i augusti var det dags för hunderi igen – vi började med privatträning för Niina Svartberg. Waiko och jag hade knappt tränat alls sen sist (december!) och jag kände mig otroligt ringrostig, men hjälp vad duktig Waiko var… känslan efteråt var härlig – vi kan ju! :)
Därnäst var det Canis Clicker Camp i Kungsängen utanför Stockholm. Jag hade velat gå Nose Work med Marie Fogelqvist men den kursen blev inställd, så istället blev det åskådare på spårkurs med Tobias Gustavsson. Hade tänkt lämna hundarna hemma men Vixen började löpa vilket resulterade i att Waiko fick följa med på lägret i alla fall. Tobias var duktig och kunnig och kursen gav mersmak. Extra kul att goa vännerna Maria S och Stina R var med på samma kurs!
Kom hem på torsdag kväll och lördag-söndag var det dags igen – tävlingslydnad för Emma Willblad. Även denna gång åskådare. Också mycket intressant med en hel del att ta med sig i träningen.
Helgen efter blev det agility för hela slanten, lördagen som speaker och fotografering en stund på söndagen.
Sammantaget mer aktivitet på en månad än på hela förra året, tror jag :)

annie150711 annie150801 annie150809 annie150812 waiko50 vixen46

 

 

Lite om Waiko

Inser att jag knappt skrivit något alls om Waiko här i bloggen. Det har blivit desto fler bilder och inlägg på Facebook i stället…

Waiko är en mycket trevlig valp, väldigt lagom. Positiv till det mesta, inga direkta rädslor, nyfiken. Det lilla vi tränat hittills känns bra, han är koncentrerad och intresserad. Gillar både föremål och godis. Han är snäll och glad mot både hundar och människor. I helgen var det hundutställning här på Åland och då fick Waiko följa med och miljöträna lite vilket gick alldeles utmärkt. Positiv attityd kan man säga :)
Jag följer hans syskon och halvsyskon på Facebook och alla verkar nöjda med sina valpar. Känns ju lite extra spännande när jag på sätt och vis är ”farmor” 😉 11 oktober ska några av Waiko och några av syskonen träffas i Uppsala, det ser jag fram emot!

waiko19waiko20

Meringas Khazad, ”Waiko”!

Många följer mig på Facebook, men för er som inte vet så välkomnar jag härmed australian kelpie Waiko, Meringas Khazad, till familjen! Han hämtades redan  16 juli, men sen har vi haft semester på stugan på Kökar och då haft begränsad datortillgång.

Den är killen är en skön cool typ med en hel del krydda i. Jag är helnöjd så här långt! Även syskonen verkar vara stabila små kelpies.

Här är några bilder på underverket:waiko7waiko9 waiko13 waikovera01Och här i bildgalleriet finns fler fina bilder på Waiko!

Intensiv vecka…

En intensiv vecka är till ända!

I tisdags susade jag och hundarna iväg till Stallarholmen för att gå tävlingslydnadskurs hos Canis Sörmland för Heidi Billkvam. Vi bodde på ett jättefint och mysigt bed and breakfast, Östa gård, mitt i Stallarholmen. På kvällen var det teori och sen körde vi praktiskt onsdagen och torsdagen.

Jag gillade verkligen Heidi och blev väldigt inspirerad och träningssugen. En person med mycket genomtänkt träning och som gav flera små aha-upplevelser!

Tyvärr så var Vera inte i form, och jag lät henne vila sista passet sista dagen. Vi fick i princip inte till nånting de här dagarna (kontakt och lite lite  apportering) men tips och idéer fick jag ändå.

annalarsson1Arrangör Anna Larsson med lilla Zin

heidiInstruktör Heidi Billkvam
(det blåste rejält första dagen…)

bcantonFina border collien Anton, ägare Mona Karlsson

zin2Söta border collie Zin, ägare Anna Larsson

annalarsson2Stilstudie apportkast (Anna & Zin)

zin1Zin apporterar… lite löst grepp? 😉

Kom hem sent torsdag kväll och fredag kväll kom goa Maria med Lenka, för att tävla lydnad här på Åland lördag och söndag. Det blev sköna dagar och sena nätter med mycket prat. Resultaten för Lenka blev väl sådär men trevligt har vi haft!

Så det tråkiga – Vera är tyvärr dålig igen. Hon var ju sämre innan jag åkte på lydnadskursen och nu efter att vi kom hem har hon varit jätteseg och slö. Det märktes extra tydligt nu när Lenka och Maria var här och Vera inte var sugen på lek eller sällskap överhuvudtaget. Jag strök mig självklart från lydnadsprovet.
Planen är att ta borrelia och anaplasmosprov denna vecka och så boka in ett besök hos Jessica om ett par veckor (så jag hinner få provsvaren innan). Om blodproverna är OK får Jessica gå igenom Vera och se hur hon verkar. Jag kan inte annat än sucka djupt. Jag tycker framförallt så synd om Vera som uppenbart inte mår bra men  jag blir förstås också väldigt ledsen över att inte kunna träna och tävla och ha kul med henne nu. Något är så himla fel med min lilla korp  :(

BH – jodå!!!

Fick igår kväll reda på att man visst får gå BH-prov med löptik. Så det gjorde vi idag, Vera och jag. Jag var nervös av flera olika orsaker. Främst för att träning med Vera är väldigt beroende av hennes dagsform – skulle hon alls fungera idag? Sedan också för att vi visserligen tränat brukslydnad på senaste tid, men inte kommit helt i hamn med ett helt BH-prov plus överträning. Plus att det här var vår tävlingsdebut – jag har ingen aning än så länge om vilka förberedelser som funkar bäst. Och så stadsdelen där hunden testas under ”promenadliknande” förhållanden med joggare, cyklister, bilist som stannar och frågar om vägen, hundmöten mm. Vera bryr sig inte så mycket men i provanvisningen står det typ att hunden ska gå med ”hängande koppel”, och se det kan inte Vera.

Platsliggningen gick bra, lydnaden var helt OK med en del dubbelkommandon och Vera orkade hela provet. I gruppen i fria följet flippade hon ur eftersom Tina satt på en bänk bredvid, men det gick att rädda. Note-to-self – sätt Tina i bilen nästa tävling :)

Stadsdelen gick sådär, ett evigt stretande, men det blev godkänt. Så nu kan Vera tituleras BH NORDJV Busligans Vera Black, och det är fritt fram att tävla bruks i Finland om vi vill det! :)

Åh, vad jag behövde det här för mitt eget självförtroende också!!! Det är evigheter sedan jag tävlat lydnad eller bruks och det är SÅ skönt att äntligen få göra det! Happy!

Image
foto: Tina Bergman

Och dåliga nyheter igen…

Igår var jag hos fysioterapeut Jessica Pelz med båda hundarna. Hon kunde konstatera att Vera inte svarat på massage och rehab som det var tänkt. Vera är mycket känslig (öm) i hela höger sida och reagerar speciellt i ländryggen vid palpering. Svårt att säga vad det beror på, men vi ska på återbesök till ortoped Ole Frykman 2.10 och får hoppas att han kan bringa klarhet i vad det är för fel.
Vixen visade sig ha mindre utvecklad muskulatur i ”patellabenet”. Med andra ord besvärar patellaluxationen henne på något sätt. Vi ska träna benmuskulaturen lite försiktigt och så får även Vixen följa med till ortopeden 2.10.

Tar oturen aldrig slut liksom? :(

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sommar, patella, rehab, anaplasmos och allergi

Sommaren har gått och den har varit bra på många sätt. Den har dock helt överskuggats av att min älskade mamma gick bort 1.7.

Veras rehab blev på hälft i juli och en del av augusti. Nu har vi tagit tag i det igen och koncentrerar oss på mkt långsam skritt, strövande i blåbärsris, diverse böjövningar och massage.
Som krydda på moset, pricken över i:t, skum på vågorna, ja ni vet, så testades Vera positivt för anaplasmos för en tid sedan. Igår tog vi ett nytt blodprov så får vi se om titrarna förändrats och då tas beslut om behandling.

Jag skulle fömodligen ta en medaljplats i grenen ”otur-med-hundar”. Sista veckorna har jag noterat att Vixen hoppar över steg med höger bak allt emellanåt. Lät veterinär kolla henne igår och jodå, hennes högra patella är rörligare än den bör vara. Hon ville inte säga någon grad men ser ingen anledning till att jag ska avstå något (agility) om det inte uppstår problem i form av smärta. Jag ska låta fysioterapeut Jessica titta på henne, likaså ortoped Ole när Vera ska på återbesök, så kan jag i alla fall göra mitt bästa för att problem inte ska uppstå. Jag har ju Viggo i mycket färskt minne, som fick avlivas efter 3 patellaoperationer :(

Muntert bara värre i min hundvärld med andra ord…

Något helt annat – ALLERGIN. Har inte träffat vare sig häst eller katt på mycket länge, men för ett par veckor sen tog jag upp ridningen igen. Efter fixning av häst i stallet och ritt 1 timme nös jag en gång när jag gick ut ur stallet. Kände kanske en liten, liten aning av olika symptom ett par timmar efteråt, ett i taget liksom, väldigt lite, men annars ingenting! Vågar jag säga att akupunkturens verkningar håller i sig?! Ska rida i morgon igen. Återkommer.

 

Första certet och BIR!

Förra helgen åkte jag och Erica med 5 hundar till Raumo. Det var grupputställning i Harjavalta på lördagen och nationell i Raumo på söndagen. Lördagen blev en besvikelse för mig, Vera fick gult band (alltså bedömning ”god”) och följande kritik (egen översättning) av domaren Harto Stockmari (Finland):

”Feminin helhet, OK proportioner, bra huvud och bett, något smal i fronten, jyrkkä lantio (kan ej översätta), svag i ryggen, bra vinklad bak, något lätt benstomme, vänligt uppträdande, rör sig löst fram, något trångt bak, bra från sidan”

Bättre gick det för Erica, samma domare gillade aussien Jumjum och han blev BIR!

Vi hade fantastiskt väder (sommar!), vi satt ute och åt på uteservering, vi strövade i gamla stan i Raumo, vi hade ett jättestort hotellrum mitt i centrala Raumo och vi hade mycket, mycket trevligt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHela gänget i gamla stan i Raumo: AK, Vixen, Vera, Erica, Blixtra, Dundra och Jumjum.

Söndagen i Raumo blev lite intensivare – mycket folk på liten yta, problem att få upp tält pga blåsten mm. Ingen av de övriga 3 kelpiesarna fick CK för domare Gunnel Holm (Finland). Utan några förhoppningar klev jag in i ringen och lite överraskande tog domaren god tid på sig att ”skälla” på min handling och ge mig bakläxa :) Efter många om och men fick jag Vera att stå snyggt (snyggare) och med löfte om att ställa henne så i stora ringen fick jag certet och BIR:et! 😀  Nu blev det ingen stora ringen eftersom vi var tvungna att åka, men, men. Så här löd kritiken (egen översättning):

”Tik av god typ. Bra huvud. Ögonen kunde vara mörkare. Bra bett. Bra kropp. Något trång fram. Bra rörelser från sidan. Kunde röra sig bättre fram.”

Jumjum blev för samma domare 4:e bästa hane, staby houn Blixtra fick blått band och dottern Dundra blev BIR valp. Vi var rätt nöjda när vi åkte hemåt! Tack Erica för en kanonresa!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan sist har jag friserat Vixen. Hon såg rätt vild ut och jag skippade tankarna på att låta pälsen växa. Valppälsen började se sliten ut och så här sommartid är det skönt med kort päls. Så här såg hon ut innan klippning…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och så här såg hon ut efter… Mitt livs första pudelklippning, svårt men roligt! Jag är förhållandevis nöjd, det blev några större missar men vad fasen. På bara en vecka har rätt mycket växt ut redan, så…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har fått instruktioner om Veras fysioterapi, så nu är vi igång och tränar. Massage, cavaletti, slalom, mycket skrittpromenader och så skrittande i blåbärsris (eller liknande som får henne att lyfta benen lite). 17.6 ska vi besöka fysioterapeut Jessica igen, hoppas hon märker någon förändring till det bättre då.

Ortopedbesök för Vera

Var hos ortoped Ole Frykman med Vera i onsdags, för att kolla hennes rygg.
Det blev på sätt och vis som jag hoppades – han hittade små förändringar i Veras rygg som högst troligt är orsaken till Veras mående, men med fysioterapi och träning ska det gå att få bukt med obehaget/smärtan hon har och jag ska kunna träna vad jag vill med henne, utan begränsningar. Det känns skönt att få bekräftat att det är något fel, även om jag själv vetat det en längre tid, eftersom jag ibland känt att en del trott att jag inbillar mig… 😉
Tråkigt är att Vera nog inte kommer att användas i avel. Ortopeden gav inga restriktioner mot avel, utan det är mitt eget beslut. Vera är en mycket trevlig, lättsam hund som är rolig att träna med, med fina höfter och armbågar och dessutom snygg, efter en spermaimport från Australien, så det känns surt. Men förhoppningsvis går någon/båda systrarna i avel. Och min importsperma ligger tryggt i frysen tills jag vet vad jag ska hitta på med den 😉

Nä, huvudsaken, viktigast av allt, är att Vera kommer att må bra och så gläder jag mig åt att vi ska kunna träna och tävla fullt ut i framtiden! Nu ser jag fram emot att träffa fysioterapeut Jessica Pelz igen för att göra upp ett träningsprogram för Vera. Här ska jobbas :)

 

 

 

Vad är det som går och går och aldrig…

… kommer till dörren? Kommer ni ihåg den gamla goda gåtan…? Så känner jag lite vad gäller hundträning och framförallt tävling. Vi har alla hund av olika orsaker. Jag har hund av flera skä, bl.a. för att jag vill träna och tycker det är roligt. Men jag vill också tävla! Att tävla är spännande, kul och utvecklande. Jag tränar för att komma till tävling, inte bara för nöjes skull. Tråkigt nog känner jag att jag i flera år mest bara tränat och tränat och aldrig riktigt kommit till det här med tävling. Och nu har det tagit stopp igen. Min plan var att debutera i lydnadsklass med Vera i maj, men jag får nog skjuta på det. Vera har varit seg och trött på sistone och jag vet inte om det beror på löp (löper nu) eller något annat. Hon är lagd på is tills löpet är över i alla fall.
Vixen utvecklas fortsättningsvis fint. Träningen med henne är kul och går framåt.

Annars njuter vi av vintervädret (*ironi*), idag har vi ett nytt fint snötäcke att vada i.

”Du ska inte tro det blir sommar,
ifall inte nån sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt,
då kommer blommorna snart.”
– Astrid Lindgren –

Image