Bildkavalkad och lite text

Vixen växer (vitsigt va!) som ett litet ogräs och likaså hennes päls. I morgon är det dags för frisering – bad och föning får jag klara själv, resten ska jag få hjälp med. Spännande!
Ulltotten utvecklas förstås också på andra sätt. Hon är fortsättningsvis väldigt följsam även om hon vågar och vill mera nu än tidigare. Jag förstärker massor när hon helt naturligt traskar bakom/bredvid min vänstra sida eftersom mina tidigare hundar gärna dragit iväg lite onödigt långt på promenaderna. Vixen är pigg och alert, älskar godis och vill gärna träna. Än så länge är hon ganska eftertänksam när vi tränar. Det som varit lite jobbigt är att hon inte velat bli lämnad av mig alls (oavsett vem som är med henne), hon skäller och gnäller och piper, men det har blivit mycket, mycket bättre. Nu är hon (oftast) tyst i bilen när jag lämnar henne och Vera, och hon har vant sig vid att jag går iväg korta stunder från gården etc. Igår var det ridhusträning och då var hon hemma med Kim och Annie utan att protestera det minsta. Däremot har hon lärt sig att skälla hemma och på gården när hon hör något misstänkt så det jobbar vi på just nu.
Vera och Vixen funkar otroligt bra ihop, leker mycket och Vixen lägger sig gärna hos Vera och sover.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Hej då 2012, hej 2013

I december förra året skrev jag följande om mina mål och förhoppningar inför 2012:

Mål och förhoppningar inför hundåret 2012 då? Först och främst lustfylld träning med Vera. Inga direkta resultatmål. Gärna någon utställning, jag tycker hon blir finare och finare för varje vecka som går. Lugn och ro på hundfronten, inga skador eller sjukdomar eller annat otyg! Förhoppningsvis någon bra kurs och/eller läger.

Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig… Vera har ju varit rätt mycket sjuk under 2012 och träningen har egentligen fungerat bara i början och slutet av året. Nu känns det dock riktigt bra. Men vi har ställt ut både officiellt och inofficiellt, bästa resultatet var naturligtvis sista-minuten-resan till Danmark där Vera knep nordisk juniorvinnartiteln! Vi har också varit på både kurs (Anna Larsson, Canis Sörmland) och kennelläger (Busligan), helt enligt plan ;).

2013 då? Jag vill fortsätta träna med huvudmål att jag och Vera ska ha kul och hitta teamkänslan. Mina resultatmål är att debutera i lydnadsklass och innan året är slut vara uppflyttade till segrarklass/klass 3. Jag siktar också på att göra tävlingsdebut i agility. Och gå BH-prov, med godkänt resultat förstås. Ställa ut ska vi, och där önskar vi oss ett eller annat finskt cert.
Jag har tänkt vara med på Busliganlägret också i år och hoppas även på någon spännande kurs.

Det finns även andra planer för 2013, jag tror att det kan bli ett riktigt spännande år! Både på privata och arbetsmässiga fronten. Mer om det får följa längre fram… :)

GOTT NYTT ÅR ALLIHOP!

Duktig spårhund och vackra höns

I veckan blev det spår tre dagar i rad för Vera. Det är länge sen sist, så vi startade med ett ca 350m långt på onsdagen, på torsdagen blev det ett 500m långt och på fredagen ett 600m långt. Vera går i lugn promenadtakt utan att hetsa upp sig alls, för mig som är van vid betydligt hetare spårhundar känns det som att hon knappt har styrfart… :) Men hon jobbar väldigt fint och reder ut vinklar och små svårigheter som spår längs med vägkanten. I fredags ökade hon tempot till rask promenadtakt spåret igenom, kändes genast bättre för mig 😉 Föremålen vindar hon in och stannar till kort vid, men är inte speciellt intresserad. Det ska vi nog kunna bygga upp, bara att jobba vidare. Känns riktigt, riktigt bra. Nu håller jag tummarna för en snöfri vinter… :)

Fotade lite höns igår. Är väldigt nöjd med dvärgbrahmorna som är nya för i år. Trevliga och vackra höns! De har inte riktigt samma coola rovdjursutseende som sina stora släktingar men de är fina ändå.

Guldsvartbandad tupp

Guldblåbandad tupp

Guldblåbandad höna

Sabelpoot, silver svart porslin tupp

Dvärgwyandotte, guldblå randad

Dvärgwyandotte, guldvit randad

Dvärgwyandotte, porslinsfärgad/trefärgad

Sjuklingar

Vi har drabbats av förkylning här hemma. Annie som fyller två nästa vecka har hittills bara varit hes en gång och så haft tredagarsfeber en annan gång, men nu är hon rejält snorig. Jag har ont i halsen, likaså hussepappa.
Det är lite intensivt just nu. I helgen åker Maria och jag till Finland och håller klickertränarkurser i Kimito. Nästa vecka fyller Annie två år och dagen efter det ska hon få börja i parken. Parkverksamheten är för barn över två år, man lämnar barnen 3 timmar i lekpark med personal, och så är de ute och leker. Jag ska också börja jobba, två dagar per vecka med start nästa vecka. Plus att natten till torsdag den veckan startar resan till vinnarutställningarna i Herning, Danmark för mig och Vera. Spännande! Vi ska åka med en finsk buss, jag och Marie E, jag är redan säker på att det blir ett äventyr… :) Vera fäller så sakteliga ur sin päls så vi får se hur hon ser ut om en dryg vecka.

Annars tränar jag och Vera en hel del, och med risk för att bli tjatig så är jag SÅ lycklig för att hon är taggad, på och ivrig att jobba. Plötsligt är det roligt att träna, och vi gör framsteg hela tiden. En jätteskillnad mot i våras/somras. Hoppas få ännu mera tid till hundträning när Annie är i parken och jag inte jobbar.

Tjejerna myser i soffan framför barnprogrammen…:

Annie & Vera

Excellent, lätt exalterad & lite om Ebba

Vera har i helgen vänstervarvat på internationella utställningen i Eckerö (Åland). Hon var ensam i juniorklassen och fick excellent men inget CK. Qila och Lovis tävlade i öppen klass, Lovis fick nöja sig med blått (?) medan Qila tog hem BIR:et med cert och CACIB. Ena hanen var Boss, Roscanailles Usco, utan CK. I år således bara åländskägda kelpies. Domare Saija Juutilainen, Finland.

Veras kritik:
15 mån trevlig och aktiv ung tik. Bra modell, feminint huvud och uttryck. Korrekt bett. Lite för brant kors och ännu aningen mjuk överlinje. Typiska vinklar och tassar, bra pälskvalitet, trevligt temperament. Ännu slarviga frambensrörelser. Behöver mer balans. Har lovande drive från sidan. Härlig och aktiv.

Träffade även goa lilla Ratkus! Det gick inte så bra på utställningen pga av hans krumma framben, men han är tusan så fin annars! Lille plutten. <3  Är så glad att han har fått det hem han har fått för han blir otroligt väl omhändertagen av Jana och Amanda.

Lätt exalterad är jag över min hund just nu. :)
Vera flyger fram i skogen, hela promenaderna igenom, och när vi kommer hem är hon normaltrött, inte flåsig och helt slut. Inne tigger hon ohämmat, skäller på mig när hon tycker att vi ska göra nåt och så har hon börjat tugga sönder saker igen. Ingen är gladare än jag! Under träning är Vera taggad och med, vill göra mer och dessutom har hon fått bättre aptit på träningsgodis.
Min känsla av att något var fel tidigare var helt rätt, den saken är klar. För det är en helt annan, gladare och MYCKET piggare hund jag har nu! :)

Ser jag tillbaka nu så kan jag konstatera att vi tappat ca ett halvår av värdefull träningstid medan Vera varit sjuk/ur form. Det har blivit mycket halvtaskig, heltaskig eller ingen träning alls. Men när jag inventerar kunskapsbanken så tycker jag att Vera har goda grunder. Det känns som att det som brister nu är främst engagemang och koncentration, att hitta vår ”bubbla” när vi tränar. Jag tror att vi har tappat lite av detta under våra halv- och heltaskiga träningar. Vera har helt enkelt inte orkat engagera sig och då har inte träningen blivit lustfylld. Märker skillnad nu även under promenaderna, tidigare har det varit stört omöjligt att få Vera att göra saker när vi varit ute och gått, medan hon nu börjar söka min uppmärksamhet mer och mer och bjuder på beteenden.

Något helt annat – av någon anledning kallar jag ofta Ebba för Vera och tvärtom när jag ska berätta nåt om någon av dem. Häromdagen tittade jag i Ebbas gamla pärm. Blev förstås väldigt vemodig. Speciellt när jag läste hennes utställningskritik från Tammerfors 24.3.2007. Domaren Rainer Vuorinen, en av de ”gamla finska rävarna”, var helt lyrisk och berättade att han minsann dömt många kelpie, även i Australien, men att hon kanske var den bästa han sett! :)

Sällsynt vacker. Idealiska proportioner. Vackert huvud och öron. Utmärkt överlinje. Bra kropp. Synnerligen stabil benställning (hittar ingen bra översättning – men bra är det i alla fall…). Bra päls. Fullständigt (oläsbart) rörelser. Alldeles underbart temperament.

Mindre kul var när jag tittade igenom våra lydnadstävlingar. I princip kommer jag bara ihåg den sista, då bröt jag efter 3 moment eftersom hon var noll närvarande och till och med sprang fram till en hund utanför ringen. Jag var fruktansvärt besviken. Men bland resultaten fanns också till exempel ett förstapris i klass 1 med 192 p och klassvinst… Varför kommer jag inte ihåg det? Vore det inte bättre att komma ihåg det som gått bra?!

Bilder på fina Ebba, här är hon ca 18 månader.

Vickulas Jet, ”Ebba” 2005-2009

Ebba

Träning, finbesök och höst

Vi har senaste tiden tränat rätt intensivt, åtminstone om man jämför med tidigare. Jag börjar äntligen känna igen min hund vad gäller engagemang och intensitet och det är roligt att träna :) Jag är dock konstant misstänksam vad gäller Veras mående och jag kommer om nån månad att ta nya blodprover för att vara säker på att allt är OK.
Är just nu mycket inspirerad av Siv Svendsens blogg om projekt fotgående, läs gärna du också!

Det börjar bli höst på riktigt och jag avskyr det. Jag avskyr mörkret, jag avskyr kylan. Jag avskyr att all skir grönska dör, jag avskyr fukten, jag avskyr den mustiga lukten av jord och ruttnande växtdelar. Tystnaden som infinner sig, mest bara avbruten av kraxande kråkor och kajor. Usch. Några höstsaker är mysiga: att vara ute i skogen och spåra en klar och solig höstdag och så gillar jag att elda i spisen. Men annars… näe. För varje år tycker jag att jag blir mer och ”allergisk” mot höst och vinter och längtar mer och mer efter sol och värme. Årets vår och sommar var stora besvikelser vädermässigt och nu påstår de som vet att det är risk att vi får vänja oss vid blöta och kalla somrar. Usch! Om inte om vore så skulle jag flytta söderut…

Nåja. Idag var det en solig och varm (och fuktig) dag. Qila är här på besök och jag tog med kameran ut på promenad. Fintjejerna poserade snällt.

Vickulas Qila & Busligans Vera Black

Frisk hund, läger & utställningsdebut

Sen sist har vi tagit nya blodprover och det visade sig att värdena var bra. Tyvärr vet vi inte vad som orsakat den infektion proverna visade på. Proverna togs innan kuren tog slut (plus nya prover i fredags) och då vi kortade kuren med någon dag så kunde jag också ställa Vera på rasspecialen i Norrtälje igår. Hon skötte sig riktigt fint och fick excellent. Av 10 juniortikar blev hon 4:a. Helt OK! :) Rasspecialen var trevlig, träffade förstås en hel del trevliga människor, både nya och gamla bekantskaper. Det var ca 60 hundar anmälda vilket är mycket.

Veckan innan var jag på Busliganläger utanför Storfors i Värmland. Uppfödare Christina och Janne gör ett jättejobb med att fixa och ordna med lägret och det var väldigt lyckat. OK boende, god mat, bra marker, brasa varje kväll… Kul att få ansikte på många jag ”känt” via internet och även många helt nya bekantskaper. Börje och Anne-Marie som har Veras syster Emma var där, likaså Ulla och hennes man som har andra systern Kola, vilket var väldigt skoj. Systrarna har likheter men också olikheter. Trevliga hundar alla tre!
Vera och jag spårade samtliga dagar, med varierande resultat. Överlag så är hon ganska långsam och spårnoga vilket är positivt, men föremålen är inte så intressanta. Hon noterar dem men inte mer. Vi jobbade på slutet med korta spår med synretning av figurant samt figurant plus hund, kombinerat med favoritleksak i slutet med snöre i. Det blev helt klart bättre så det ska vi köra vidare på. Sen vi kom hem har jag jobbat en del med spontanapportering och ”hittaövningar” av föremål. Blev ordentligt taggad att träna!
Här finns bildgalleri från lägret.

De tre hjältinnorna Emma, Vera & Kola

Busligans Emma Frost

Busligans Foxy Brown ”Kola”

A-höfter och a-ntibiotika

YES!!! Igår kom Veras höftleds- och armbågsledsresultat från Finska kennelklubben. Höfter A, armbågar 0. Så skönt! :) Nu är MH avklarat och de obligatoriska röntgenbilderna tagna, allt med OK resultat. Bara att träna på… eller?

Nja… Vera piggade på sig precis då antibiotikakuren var slut, men det varade bara ett par dagar. Igår tog vi nya blodprover och mycket riktigt, värdena var något bättre men långt ifrån bra. :( Värdena tyder på något fästingrelaterat, trots att snaptesterna för borrelia och anaplasmos var negativa. Det blir 15 dagars antibiotikakur till och ”riktiga” blodprover för fästingsjukdomarna är skickade till labb. Scheisse. Detta betyder att vi får stryka kelpiespecialen i Norrtälje som vi anmält till, men det kan kvitta. Ställa hinner vi, huvudsaken är att Vera blir frisk.
Men usch vad svårt det är med en ung hund att bedöma vad det är som händer med dem! Är det hormoner, är det utvecklingsfaser, är det (dåliga) tränarfärdigheter eller är det sjukdom? Är det normalt eller onormalt?

Lydnadsläger och MH

Nu har vi varit ute och rest, Vera och jag. Först åkte vi till Stallarholmen nära Strängnäs för att delta på lydnadsläger för Anna Larsson, Canis Sörmland. Vera och jag bodde fint på Låsta Bed and breakfast, som jag absolut kan rekommendera! Snyggt, fräscht, underbar miljö, hundvänligt och fantastisk service.
Vi var 6 st på lägret, alla på olika nivåer. Jag fick en hel del tips med hem och var i stort sett nöjd med Vera. Sista dagen var hon seg, om det var för att hon var trött eller om det var nåt annat vet jag inte.

Hem och fira midsommar, sen var det dags igen. I måndags kväll åkte Vera, jag och Annie till Låsta och stannade över natten för att sen köra vidare mot Karlstad och Hammarö BK där Vera skulle göra MH tillsammans med syskonen Emma och Kola. Tyvärr kunde inte Kola komma så det blev bara Vera och Emma. Dessa två tjejer är rejält olika i temperamentet: Emma var det fullt ös på, otålig och studsig, Vera kändes eftertänksam och lugn i jämförelse 😉
Båda tjejerna var sociala, lekte, och jagade efter ”bytet”. Vera blev rädd för overallen som flyger upp och hann inte fram för avreaktion inom tidsgränsen. Spökena var också riktigt läskiga. Emma var en modigare tös än Vera. Båda var skottfasta, Emma fick 2:a och Vera 3:a.

Busligans Emma Frost, Veras syster. Emma har den ovanliga färg som kallas fawn, en slags urblekt brun.

Busligans Emma Frost

Busligans Emma Frost

Bilderna är tagna med min nya kompaktkamera som jag köpte på resan, en Olympus XZ1. Jag är enormt nöjd utifrån de få bilder jag tagit hittills.

Efter MH:t åkte vi till Christina o Janne, Veras uppfödare, och sov över natten. Jag kan rekommendera Wåhlins Bed & Breakfast om ni passerar Karlstad 😉 Tack för gästfriheten!

Annie skötte sig utmärkt under resan, och klarade även MH:t med glans. Då smög jag nämligen iväg och lämnade henne med Emmas matte Ann-Marie, som Annie inte känner sedan tidigare. Det hade gått hur bra som helst. Duktig tjej!

I morgon är det dags för nästa äventyr, då ska vi röntga Veras höfter och armbågar.

Allergi, agility och annat

Hej och hå vad tiden går! Nu är det sommar fast värmen låter vänta på sig. Tyckte jag hade kontroll över det mesta ett tag, men sen kom växterna i trädgården igång på allvar och nu är jag inte med alls…

Agilityuppdatering – gick sisådär med Qila på tävlingarna i maj. En tredjeplacering med fem (?) fel, resten disk. Rätt bra känsla dock.

Allergi – jag har fortsatt rida, sista lektionen för säsongen var i onsdags. Jag kan nysa nån gång i stallet eller på väg hem, men i övrigt känner jag ingenting. Och då gör vi alltid i ordning hästarna själva; borstar, kratsar hovar, sadlar och tränsar, plus lite putsning efter lektionen. Love it!
Jag lånade hem tre marsvin från Ålands 4H-gård för att jobba med allergin. De fick bo i garaget och så tittade jag till dem flera gånger per dag. Hade dem ca två veckor men tyckte inte att allergin blev bättre så jag lämnade tillbaka dem. Kanske det hade funkat om jag gick på akupunkturbehandling samtidigt.
Katter har jag tyvärr knappt träffat alls på sista tiden, skulle behöva uppdatera mig mer. Ska till kliniken för avmaskningskurer till Vera kommande vecka så då får jag passa på att sniffa katt.

Vera ska avmaskas eftersom vi ska göra lite Sverigeturer. Veckan före midsommar ska vi till på lydnadsläger 3 dagar till Anna Larsson, och veckan efter midsommar ska Vera göra MH i Karlstad. Spännande! Samma vecka har jag bokat in höft- och armbågsledsröntgen också, så har vi det gjort. Liten blir stor! :)

Maria S och jag har hållit klickertränarutbildning i Finland under året, och fick i slutet av maj utexaminera 8 nya klickertränare. Ett kanongäng som vi har haft mycket roligt med! Vi planerar som bäst en fortsättningskurs och hoppas också kunna köra igång en ny klickertränarkurs i höst (sista anmälan 31.7!), båda hålls då på fastlandet troligtvis hos Axxell Brusaby i Kimito.

Klickertränare 2012! Fr.v. Sari Haapa, Micael Hukkinen, Jannica Joelsson, Brita Dahlfors, bakom Brita Katja Kontu, Maria Söderlund (instruktör), bakom Maria Camilla Marita Rautakoski, Stina von Bonsdorff, bakom Stina Anna Karin Dernsjö (instruktör) och Elisa Forsman.

På väg hem fotade Maria mig och Vera, en riktigt fin bild tycker jag!

Jag & Vera

Igår hade vi finbesök, då var både Tina & Qila samt Fanny & Lovis på besök. Kelpietjejerna hade kul ihop!

Lovis, Qila & Vera

Annie då? Jodå, hon har blivit hela 1,5 år och det är full fart. Springer, klättrar, fixar och donar. Bra finmotorik. Hon pratar inte ännu men vissa ord börjar vi urskilja och hon förstår väldigt bra. Ett av de första ”tydliga” orden hon började säga var Qila… 😉 Inte bara använt om just Qila dock.