Sommar, patella, rehab, anaplasmos och allergi

Sommaren har gått och den har varit bra på många sätt. Den har dock helt överskuggats av att min älskade mamma gick bort 1.7.

Veras rehab blev på hälft i juli och en del av augusti. Nu har vi tagit tag i det igen och koncentrerar oss på mkt långsam skritt, strövande i blåbärsris, diverse böjövningar och massage.
Som krydda på moset, pricken över i:t, skum på vågorna, ja ni vet, så testades Vera positivt för anaplasmos för en tid sedan. Igår tog vi ett nytt blodprov så får vi se om titrarna förändrats och då tas beslut om behandling.

Jag skulle fömodligen ta en medaljplats i grenen ”otur-med-hundar”. Sista veckorna har jag noterat att Vixen hoppar över steg med höger bak allt emellanåt. Lät veterinär kolla henne igår och jodå, hennes högra patella är rörligare än den bör vara. Hon ville inte säga någon grad men ser ingen anledning till att jag ska avstå något (agility) om det inte uppstår problem i form av smärta. Jag ska låta fysioterapeut Jessica titta på henne, likaså ortoped Ole när Vera ska på återbesök, så kan jag i alla fall göra mitt bästa för att problem inte ska uppstå. Jag har ju Viggo i mycket färskt minne, som fick avlivas efter 3 patellaoperationer :(

Muntert bara värre i min hundvärld med andra ord…

Något helt annat – ALLERGIN. Har inte träffat vare sig häst eller katt på mycket länge, men för ett par veckor sen tog jag upp ridningen igen. Efter fixning av häst i stallet och ritt 1 timme nös jag en gång när jag gick ut ur stallet. Kände kanske en liten, liten aning av olika symptom ett par timmar efteråt, ett i taget liksom, väldigt lite, men annars ingenting! Vågar jag säga att akupunkturens verkningar håller i sig?! Ska rida i morgon igen. Återkommer.

 

Ortopedbesök för Vera

Var hos ortoped Ole Frykman med Vera i onsdags, för att kolla hennes rygg.
Det blev på sätt och vis som jag hoppades – han hittade små förändringar i Veras rygg som högst troligt är orsaken till Veras mående, men med fysioterapi och träning ska det gå att få bukt med obehaget/smärtan hon har och jag ska kunna träna vad jag vill med henne, utan begränsningar. Det känns skönt att få bekräftat att det är något fel, även om jag själv vetat det en längre tid, eftersom jag ibland känt att en del trott att jag inbillar mig… 😉
Tråkigt är att Vera nog inte kommer att användas i avel. Ortopeden gav inga restriktioner mot avel, utan det är mitt eget beslut. Vera är en mycket trevlig, lättsam hund som är rolig att träna med, med fina höfter och armbågar och dessutom snygg, efter en spermaimport från Australien, så det känns surt. Men förhoppningsvis går någon/båda systrarna i avel. Och min importsperma ligger tryggt i frysen tills jag vet vad jag ska hitta på med den 😉

Nä, huvudsaken, viktigast av allt, är att Vera kommer att må bra och så gläder jag mig åt att vi ska kunna träna och tävla fullt ut i framtiden! Nu ser jag fram emot att träffa fysioterapeut Jessica Pelz igen för att göra upp ett träningsprogram för Vera. Här ska jobbas :)