Agilitykurs

I helgen har jag lånat Qila av Tina och gått handlingskurs för Camilla Brundin (Sverige). Lärorikt och kanonkul! Qila är en sjutusan till agilityhund och det är fantastiskt roligt då jag får till handlingen också. Jag fick en hel del verktyg att jobba med och dessutom inspiration för Veras agilityträning :) I maj är det tänkt att jag ska tävla med Qila och det ser jag verkligen fram emot!

Under våren hade jag planerat att jag och Annie skulle fika i solen på trappan, peta i trädgården, åka ut och träna hund och mysa i solen, ta en sväng till stugan på Kökar och njuta… Av detta har det hittills i stort inte blivit något alls. April har varit kall, regnig och ruggig. Hate it! Hoppas att värmen kommer snart och att det blir en varm sommar, annars tror jag att jag flyttar… :(

Vad gör vi?

Någon som är nyfiken på hur det går med Vera? :) Svar: alldeles utmärkt. Hon växer som en bönstängel, just nu är det mest ben och öron. Ett öra har inte riktigt rest sig 100%, yttersta spetsen har vippat lite, men det ser ut att fixa till sig nu.

En trevlig tjej, väldigt lättsam och behaglig, men förstås med krydda och jäkelskap allt emellanåt, som det ska vara. Än så länge ingen ”springgalning” som både Ebba och Lovis varit, skönt. Vi går korta promenader där jag klickar kontakt och namnet, samt leker lite här och lite där. Vera har varit med på Djurens dag på Torget och gjort reklam för Canis hundskola (sov mest), och så har vi varit i stan och igår besökte vi ÅBSK:s plan där det var mycket hundar och folk. På tisdag blir hon 12 veckor och på onsdag ska hon vaccineras.

Ratkus var lite fundersam först, ska ”den där” verkligen bo här?, men det har lossnat. Lovis har inga större bekymmer, bara Vera låter bli hennes matskål. Alltid kul med lekkamrater liksom…
Hönsen är fortfarande spännande tycker Vera, och hon kan inte låta bli att ”valla” lite på dem ibland, men för det mesta går det bra. Jag vågar ha hönsen och Vera obevakade ute tillsammans.

Mina belgare låg aldrig och vilade tillsammans, första gången det hände var när Viggo som valp lade sig hos Irma. Jag blir fortfarande fascinerad när jag ser Lovis och Ratkus dela bädd, eller Qila och Lovis då Qila är här. Mys, liksom! :)

Ratkus och Vera

Vera

Tävlat agility med Qila

Helgen har ägnats åt agilitytävlingar på hemmaplan, på ÅBSK. Jag hade anmält Lovis från början men efter idog träning insåg jag att hon inte var så färdig som hon borde vara – taskiga kontaktfält, sprang under bommarna på hopphindren stup i kvarten, ingen styrning, slalom dåligt, otränat däck etc etc. Då frågade jag Tina om jag skulle få ta Qila istället vilket hon gick med på. Qila är mycket väl grundtränad och det kändes bra när vi provtränade, så så fick det bli. Vi har tränat några gånger, bl.a. lånade jag hem Qila i veckan och körde lite, det kändes bra men visst finns mycket att förbättra. Inte hade jag nu några stora förhoppningar på helgen, mer än att det skulle bli kul. Men bra gick det! Disk i första hopploppet, där flöt Qila iväg och jag var för passiv. Därefter agilitylopp som kändes riktigt, riktigt bra – 0 fel och vinst! :) I lördagens sista lopp, hopp, blev det disk igen, jag kände mig väldigt okoncentrerad och hade inte koll på saker och ting.
Idag var det agility igen, inte riktigt lika bra lopp som igår, men vi kom igenom med en vägran och vinst! 😀 Vi blev också tvåa inofficiellt i distriktsmästerskapet (avgörs egentligen i klass 3) maxi.

Det var SÅ kul att tävla igen, länge sedan sist nu. Qila är fantastiskt kul att köra med, jag känner mig helt trygg med henne i starter och på olika hinder. Det finns förstås alltid detaljer att jobba på, men Tina har gjort ett enormt fint jobb med att träna Qila. TACK Tina för förtroendet att låna din ögonsten!!!

Mycket vill ha mer, så nu har jag anmält både Lovis och Qila till agilitytävlingar i Häverö 5.6… 😀 Lovis är nog inte redo än, men jag tar det som träning.

Någon Canis instruktörsträff i Göteborg (Tånga Hed) blir det inte för min del, surt nog. Detta pga personliga skäl som jag inte går in på här. Jag hade sett fram emot träffen riktigt, riktigt mycket, så det känns verkligen trist. :(

Annie har fått sina första tänder, två fram i nedre käken. Förundrad plutar hon hela tiden med munnen och känner på tänderna med tungan :) Sötunge.

Lovis korad! :)

Hemma igen efter en härlig helg i hunden tecken! I fredags fyllde Tina och jag min bil med 4 hundar och en massa packning, och åkte till Kumla. Där besökte vi uppföderskan Ann-Sofie och fick en massa god mat och hundprat.
Lördag morgon var det dags för mentaltest på Örebro brukshundklubb. Jag blir så glad av att vara på min gamla hemmaklubb, det är så kul att träffa alla ”gamlingar” som fortfarande hänger där och jag känner mig så välkommen. Om inte om vore (om=make, barn, mamma, hus mm) så skulle jag kanske fundera på återflytt :)
Lovis var totalt orädd testet igenom, men visade sin okoncentration (är det verkligen ett ord?) väldigt tydligt och speciellt i början. Leklusten var inte riktigt påkopplad vilket var synd. Mycket snabbt färdig med avreaktionerna men genast sökande efter nästa ”happening” – kanske i dungen här, eller kanske jag badar lite, eller springer hitåt eller kanske ditåt… suck. Samtidigt känns det skönt att det syntes tydligt i testet eftersom jag emellanåt undrar om jag är en usel tränare som får jobba så hårt med hennes fokus och koncentration… :S 360 poäng skrapade hon ihop, fullständigt skottfast och därmed godkänd. Kul!!! :)
Mindre kul var att det gick sämre för Qila. Vi vet ju att hon inte är social, men det störde henne så mycket i testet att Tina i samråd med domarna avbröt. Nåja, Qila är en fantastisk arbetshund (väldigt koncentrerad, hrm…) och bryr sig inte speciellt om folk i vardagen, och det är samma hund man har med sig hem som före testet.
Lördag kväll tillbringade vi på Kumla BK, där vi också sov, tillsammans med andra Vickuliter som har kullsyskon till Lovis och Qila. Kanonväder, gott grillat, gott vin, hundprat… nice!
Och idag var det dags för exteriören. Det gick också bra, Lovis är rastypisk, om än med något luddiga öron, så nu ska hon från och med nu tituleras KORAD Vickulas Payday! :)))

Jag har haft en riktigt härlig helg, och som så många gånger förr så är jag så positivt överraskad över att kelpiefolk är så himla trevliga! Det enda som är synd är att man skulle vilja hinna prata mer med alla… :)

Nöjd och belåten ska jag nu trilla i säng så jag orkar med när Annie vaknar vid 7-tiden i morgon. Tillbaka till verkligheten 😉

N-å-g-o-t-b-ä-t-t-r-e-a-g-i-l-i-t-y

Ja, idag blev det något bättre agility än igår. Jag känner mig lite uppgiven över att det känns så svårt att få till det och bävar för att träna vidare – helt enkelt därför att det känns som att jag skulle behöva en instruktör som typ Annica som bevakar varje rörelse jag gör och genast kan hjälpa mig göra rätt när det strular. Vi får väl se hur det blir i träningsgruppen, som jag ska vara med i. Skitträligt är det att inte kunna åka och träna själv i lugn och ro, nu när det är vinter och inga hinder finns att tillgå.

Starterna var lika miserabla idag som igår. Snacka om konflikt i huvudet på hunden… Sitt är i den situationen fortfarande ett okänt kommando och när jag säger vänta/stanna är det som att Lovis inte hört nånting. Hon laddar inte i förväntan eller så, utan bara stiger upp lite så där småvirrigt. Jag blir stressad av att göra om och göra om och inte få till nån vettig lösning, samtidigt som tiden går och alla väntar (och fast jag borde be någon hålla så gör jag inte det… dumbo). Nå, det är att köra mycket träning framför hinder i lugn och ro, och kanske ändra position till stå. Ligg är det som Lovis har lättast för men eftersom hon tenderar att springa under hinderbommar kanske stå är bättre. Sitt är Lovis sämsta skiftesposition överlag, har alltid varit.

Jag har i alla fall lärt mig en hel del om min hund i helgen. Det ena är att Annica tycker att Lovis verkar ha en del ”vallning” i sig och det har hon kanske rätt i. Lovis flyter gärna ut och förbi hinder i vida svängar så det gäller att hela tiden hålla i.
Det andra är att jag tror jag identifierat ett mönster hos Lovis. Jag har uppfattat henne som att hon under uppväxten ofta varit okoncentrerad i träningssituationer, och jag har inte alltid tyckt att det varit speciellt roligt att träna – det har gått minst sagt trögt ibland. Lite svårmotiverad och som sagt allmänt okoncentrerad. Det har blivit mycket, mycket bättre, men just det här kom fram i startträningen i helgen och även lite i slalomträningen. Jag tror helt enkelt att när det blir lite jobbigt, när Lovis inte riktigt vet vad och hur hon ska göra, och då släpper hon hela situationen. Hon försöker inte igen och hon visar inte frustration genom att skälla och göra piruetter (sån var Ebba), utan hon lägger av. Lite svårt att förklara men jag är nog något på spåren. Intressant. Tänk att alla hundar är så olika… :)

Flera var intresserade av att köpa slalom, så nu ska jag samla ihop till en beställning, perfekt för då kan vi dela på frakten.

K-a-t-a-s-t-r-o-f-a-g-i-l-i-t-y

K-a-t-a-s-t-r-o-f. Så kan man sammanfatta dagens första agilityövning för Annica Aller. Jag hade på känn att det var dumt att starta upp efter graviditet och kejsarsnitt med kurs, istället för att smyga igång. Men det var värre än jag hade föreställt mig… :S

Lovis kunde inte kommandot sitt, inte stanna kvar, och när vi väl kom iväg kunde hon inte hoppa. Fast vi sänkte till midihöjd sprang hon under första hindret. Min handling var obefintlig, det var som att jag glömt precis allt jag egentligen vet så väl, både i teorin och praktiken… Ja herregud. Dessutom blev jag så oerhört stressad när det inte funkade, kände bara att jag blev frustrerad och irriterad.

Nå, de två följande övningarna gick något bättre, tack och lov. Hoppas det ytterligare lossnar i morgon.

Annica tyckte att jag skulle köra 2-på 2-av på kontaktfälten, själv vet jag ännu inte riktigt. Med Ebba hade jag rätt bra stopp, men tyckte trots hennes fart och intensitet annars att jag fick sackande på bommen. Annica hade en förklaring till sackande som var intressant och som kan stämma gällande Ebba – att mycket ”springa-förbi-ifrån-träning” på bom och A kan göra att hundarna upplever en form av press och då sackar. De ska självklart klara av det men man kan få problem om man börjar för tidigt. Med Ebba körde jag massor av sådan ”proofing”.
Lovis funkade faktiskt hyfsat på A-hindret med 2-2, bättre än jag trodde, vi fick inte till det i banan men hon visste vad hon skulle göra då vi tog om bara A:t.
Ja, blir inte klokare. Det har strulat i inlärningen av 2-2, jag har slarvat med targetbeteendet och haft problem med Lovis bakdelskontroll på bommen. På grund av detta är jag lite orolig för att ha byggt in en konflikt vilket då kan komma att påverka farten på bommen. Därför tänkte jag mig en nyinlärning av bommen med running, där vi slipper det här tjafset med stopp. Tyvärr är det ju fel årstid att starta upp kontaktfältsträning! Hemma är kontaktfältshindret översnöat och insnöat sen länge, och även om jag kommer att börja träna i grupp på söndagar nu så kommer vi knappast att ha kontakthinder med varje gång.
Är mycket sugen på att köpa ett nytt träningsslalom till mig själv, ett som går att använda som channel (heter nåt på svenska men min gravidhjärna funkar inte) men också som vanligt rakt slalom. Vi får se, det är inte helt gratis.

Nåja, nu är det nya tag som gäller! Håller tummarna för att magen tål påfrestningarna även i morgon. Idag lindade jag mig med halsdukar för att stöda upp lite :S